Opsonisering

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Processen där en mikrob täcks av molekyler — opsoniner — som gör den igenkännbar och “aptitlig” för fagocyterande celler. Ordet kommer av grekiskans opsonein, “att göra i ordning för måltid”.
  • De tre viktigaste opsoninerna:
  • IgM är en utmärkt komplementaktivator men en dålig direkt opsonin, eftersom det saknar receptor på fagocyter — dess opsoniserande effekt är indirekt, via C3b.

Varför är det viktigt / Mekanism

  • Både bakteriens yta och fagocytens membran är negativt laddade och stöter bort varandra. Opsoninet överbryggar denna elektrostatiska barriär.
  • Kapselförsedda bakterierStreptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae typ b, Neisseria meningitidis, Klebsiella pneumoniae — har en polysackaridkapsel som är hal, förhindrar C3b-deposition och döljer underliggande strukturer. De är i praktiken omöjliga att fagocytera utan opsonisering. Det är hela förklaringen till deras virulens.
  • Receptorbindning av opsonin utlöser aktin-polymerisation → pseudopoder omsluter partikeln (fagosombildning) → fusion med Lysosom → dödande via oxidativ burst, defensiner och proteaser.
  • Fc-receptorbindning aktiverar också fagocyten till ökad cytokinproduktion och kan utlösa ADCC när målcellen är för stor att svälja (maskar, tumörceller, virusinfekterade celler).

Klinisk relevans & Diagnostik

  • Aspleni och Komplementbrist ger båda bristande hantering av opsoniserade bakterier → svåra infektioner med just de kapselförsedda arterna.
  • Agammaglobulinemi och andra antikroppsbristtillstånd ger samma sårbarhet, eftersom IgG-opsoniseringen uteblir.
  • Konjugatvaccin fungerar genom opsonisering: de framkallar högaffina IgG mot kapselpolysackariden, vilket förvandlar den antifagocytära kapseln till ett opsoniserat mål. Effekten mäts i labbet med opsonofagocytisk aktivitet (OPA), som är korrelatet till skydd för pneumokockvaccin.
  • Patogener motverkar opsonisering aktivt: Staphylococcus aureus med Protein A (binder IgG bakvänt, via Fc), Streptococcus pyogenes med M-protein (binder Faktor H och accelererar C3b-nedbrytning), Neisseria meningitidis med fHbp.
  • Terapeutiska monoklonala antikroppar (t.ex. Rituximab) verkar delvis genom opsonisering och efterföljande fagocytos i mjälte och lever.

Klinisk pärla

Att både Protein A och M-protein har utvecklats för att sabotera opsoniseringen är det bästa indirekta beviset för hur avgörande mekanismen är. När flera obesläktade patogener oberoende av varandra angriper samma försvarssteg, är det steget viktigt.

Tenta-fokus

Kedjan kapsel → antifagocytär → kräver opsonisering → kräver mjälte och antikroppar → därför OPSI vid Aspleni och därför konjugatvaccin binder ihop mikrobiologi, immunologi och klinisk profylax i ett enda resonemang. Det är bland de mest tentabara sambanden i kursen.

Kopplingar

Relaterat: Fagocytos, Komplementsystemet, C3b, IgG, Kapsel, Aspleni, Konjugatvaccin