Penicillin V

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Fenoximetylpenicillin — det perorala smalspektrumpenicillinet, i Sverige det mest förskrivna antibiotikumet i öppenvård.
• Syrastabilt, vilket är skillnaden mot bensylpenicillin (penicillin G) som bryts ned av magsyra och därför måste ges parenteralt.

Mekanism och spektrum

• Binder PBP och hämmar korsbindningen av Peptidoglykan; baktericid mot växande bakterier. Effekten är tidsberoende — det är tiden över MIC som avgör, inte toppkoncentrationen, vilket motiverar dosering tre gånger dagligen.
• Spektrum: Streptococcus pyogenes (aldrig resistent mot penicillin), Streptococcus pneumoniae (penicillinkänsliga stammar), Treponema pallidum, Actinomyces, många orala anaerober, Borrelia burgdorferi.
• Ingen effekt mot betalaktamasproducerande Staphylococcus aureus, gramnegativa tarmbakterier, Mycoplasma pneumoniae eller Chlamydia pneumoniae.

Klinisk användning

• Förstahandsval vid Faryngotonsillit med streptokocker, Erysipelas, pneumokockpneumoni, Sinuit och Otit med behandlingsindikation, samt tidig borrelia med erythema migrans.
• Vid streptokocktonsillit förebygger tio dagars behandling Reumatisk feber — men inte glomerulonefrit.

Varför det fortfarande fungerar

• S. pyogenes har aldrig utvecklat penicillinresistens, trots åttio års användning. Sannolikt för att dess PBP inte tål de förändringar som skulle krävas.
• Detta gör penicillin V till ett av få antibiotika där resistensutvecklingen inte begränsat användningen — en av de starkaste argumenten för svensk smalspektrumtradition.

Tenta-fokus

Penicillin V ska inte användas vid misstänkt Staphylococcus aureus-infektion — över 80 procent producerar penicillinas. Vid stafylokockmisstanke väljs Flukloxacillin. Vid S. pyogenes är penicillin däremot alltid rätt och alltid verksamt.

Kopplingar

Relaterat: Betalaktamantibiotika, Streptococcus pyogenes, Streptococcus pneumoniae, Flukloxacillin, Erysipelas, Faryngotonsillit, Reumatisk feber, Antibiotika