Flukloxacillin

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Isoxazolylpenicillin — ett smalspektrumpenicillin som är stabilt mot stafylokockernas betalaktamas (penicillinas).
• Nära besläktat med Kloxacillin; flukloxacillin har bättre peroral biotillgänglighet och är därför förstahandsval i Sverige vid peroral behandling.

Mekanism och spektrum

• Binder PBP och hämmar korsbindningen av Peptidoglykan — baktericid mot växande bakterier.
• Den skrymmande isoxazolylsidokedjan gör att stafylokockens penicillinas inte kommer åt betalaktamringen.
• Spektrum: Staphylococcus aureus (meticillinkänslig) och streptokocker. Sämre effekt än Penicillin V mot streptokocker och ingen effekt mot gramnegativa, enterokocker eller MRSA.

Klinisk användning

• Förstahandsval vid stafylokockinfektion: hudinfektion, Sårinfektion, Follikulit och furunkel med behandlingsindikation, Mastit, Osteomyelit, Septisk artrit och S. aureus-Bakteriemi.
• Vid allvarlig infektion ges intravenöst i hög dos, ofta 2 g × 4 eller mer, eftersom penetrationen till ben och vegetationer är begränsad.
• Ska tas på fastande mage — föda halverar absorptionen.

Biverkningar

• Kolestatisk leverskada är den viktigaste. Kan debutera upp till flera veckor efter avslutad kur och drabbar framför allt äldre och vid långa kurer.
• Övrigt: penicillinallergi, gastrointestinala besvär, vid höga intravenösa doser neutropeni och njurpåverkan.

Tenta-fokus

Vid misstänkt eller verifierad S. aureus-infektion ska man inte använda Penicillin V — över 80 procent av isolaten producerar penicillinas. Flukloxacillin eller Kloxacillin är rätt val. Vid MRSA fungerar inget av dem, eftersom resistensen där sitter i mecA och PBP2a.

Kopplingar

Relaterat: Kloxacillin, Penicillin V, Betalaktamantibiotika, Staphylococcus aureus, MRSA, mecA, Betalaktamas, Antibiotika