mecA
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Bakteriell resistensgen som kodar för PBP2a, ett alternativt Penicillinbindande protein med mycket låg affinitet för betalaktamer.
- Genen ligger på ett mobilt genetiskt element, SCCmec (staphylococcal cassette chromosome mec), som integrerats i stafylokockens kromosom via Horisontell genöverföring.
Mekanism och betydelse
- När betalaktamen blockerar bakteriens ordinarie PBP:er tar PBP2a över korsbindningen av peptidoglykan. Cellväggssyntesen fortsätter alltså trots att läkemedlet sitter kvar på de vanliga målproteinerna.
- Detta gör bakterien resistent mot hela betalaktamgruppen — isoxazolylpenicilliner (Kloxacillin, Flukloxacillin), cefalosporiner och karbapenemer. Undantag är ceftarolin och ceftobiprol, som binder även PBP2a.
- mecA i Staphylococcus aureus definierar MRSA. Samma gen hos Koagulasnegativa stafylokocker ger meticillinresistenta KNS, som är mycket vanliga vid främmandekroppsinfektioner.
- Varianten mecC ger samma fenotyp men missas av äldre PCR-metoder riktade enbart mot mecA — en känd diagnostisk fallgrop.
Diagnostik
- PCR för mecA är referensmetod och ger svar inom timmar, ofta direkt från blododlingsflaska.
- Fenotypiskt screenas med cefoxitinlapp, som är en bättre indikator på mecA-medierad resistens än oxacillin.
- MALDI-TOF artbestämmer men detekterar inte resistensgenen.
Tenta-fokus
mecA → PBP2a → alla betalaktamer slutar fungera. Behandlingen vid allvarlig MRSA-infektion är i stället Vankomycin, linezolid eller daptomycin. Notera att resistensen är målförändring, inte enzymnedbrytning — betalaktamashämmare hjälper inte.
Kopplingar
Relaterat: MRSA, Penicillinbindande protein, Staphylococcus aureus, Koagulasnegativa stafylokocker, Betalaktamantibiotika, Vankomycin, Horisontell genöverföring, Antibiotikaresistens