Pasteurella multocida

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Bakterie · Gramnegativ kockobacill · fakultativt anaerob · Zoonos via djurbett

Snabbfakta

Fält	Värde
Agenstyp	Bakterie, ej sporbildande
Familj	Pasteurellaceae (samma familj som Haemophilus influenzae)
Gram och morfologi	Gramnegativ, liten kockobacill; bipolär färgning (“säkerhetsnål”) i direktpreparat
Oxidas / katalas	Båda positiva – oxidaspositiviteten skiljer den snabbt från Enterobacterales
Indol	Positiv
Rörlighet / sporer	Orörlig; inga sporer
Kapsel	Ja – serogrupperna A, B, D, E, F; A och D dominerar hos människa
Syrekrav	Fakultativt anaerob
Växtbetingelser	Växer på blodagar och chokladagar men inte på McConkey-agar – ett klassiskt differentieringsfynd
Reservoar	Munhålan hos katt (70–90 %) och hund (20–50 %), samt hos kanin, gnagare, gris, boskap och fåglar
Vektor	Ingen
Smittväg	Bett, rivsår, slick på skadad hud; sällsynt aerosol/kolonisation av luftvägar hos djurägare
Infektionsdos	Låg – inokuleras direkt i vävnaden
Inkubationstid	Mycket kort: 3–24 timmar, ofta under 12 timmar
R₀	0 – smittar inte mellan människor
Målorgan	Hud och mjukdelar vid inokulationsstället; sekundärt senskidor, leder, ben, luftvägar
Anmälningspliktig	Nej

Vad är agenset?

• Pasteurella multocida är en liten gramnegativ kockobacill som tillhör den normala munfloran hos katter och hundar och som är den vanligaste enskilda orsaken till infekterade djurbett hos människa.
• Uppkallad efter Louis Pasteur, som använde arten i sina klassiska försök med försvagade kulturer och grundlade hela vaccinologin genom att av misstag använda en gammal kultur på höns.
• Artnamnet multocida betyder “den som dödar många” och syftar på dess betydelse som djurpatogen – den orsakar hemorragisk septikemi hos boskap, fågelkolera och atrofisk rinit hos gris.
• Bipolär färgning i direktpreparat gör att den ytligt kan likna Yersinia pestis.

Epidemiologi

• Kattbett infekteras i 30–50 % av fallen; hundbett i 10–20 %. P. multocida isoleras från ungefär 75 % av infekterade kattbett och 50 % av infekterade hundbett.
• Kattens tänder är långa, tunna och vassa och punkterar djupt utan att ge ett stort öppet sår – såret sluter sig över inokulatet och skapar en idealisk anaerob ficka. Det förklarar varför kattbett är farligare än hundbett trots att hundbett gör mer synlig skada.
• Bett i handen är den absolut vanligaste och farligaste lokalisationen, eftersom senskidor och leder ligger ytligt.
• Risken för svår sjukdom stiger kraftigt vid Levercirros, alkoholmissbruk, Diabetes mellitus, malignitet, kortisonbehandling och Aspleni.
• Luftvägsinfektioner ses hos äldre med KOL eller bronkiektasier som har nära kontakt med sällskapsdjur, ofta utan bettanamnes.

Smittvägar och smittsamhet

• Bett och rivsår från katt och hund är den dominerande smittvägen; kattrivsår är kontaminerade eftersom katten slickar sina klor.
• Slick på skadad hud eller på slemhinna kan räcka – barn som blir slickade i ansiktet har fått meningit.
• Kolonisation av luftvägar hos personer med kronisk lungsjukdom och djurkontakt kan ge pneumoni och empyem utan något bett alls.
• Överföring mellan människor förekommer inte; R₀ = 0.

Tenta-fokus

Tidsförloppet är den viktigaste diagnostiska ledtråden vid djurbett. Pasteurella ger rodnad, svullnad och intensiv smärta redan inom 3–24 timmar efter bettet. En sårinfektion som debuterar efter 24–48 timmar talar i stället för Staphylococcus aureus eller streptokocker. Ett sår som blir rejält inflammerat samma kväll som katten bet är pasteurella tills motsatsen bevisats.

Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes

• Bakterien inokuleras direkt i subkutan vävnad, senskida eller led av tanden – det finns ingen barriär att övervinna.
• Kapseln (hyaluronsyrainnehållande hos typ A) ger antifagocytos och serumresistens.
• LPS aktiverar TLR4 och driver ett mycket snabbt lokalt inflammatoriskt svar – därav den karakteristiska tidiga, kraftiga smärtan och rodnaden.
• Spridning längs senskidor i handen ger tenosynovit, och direkt inokulation i en led ger septisk artrit; kattens tand når lätt genom hela mjukdelslagret till MCP- eller PIP-leden.
• Hematogen spridning kan ge bakteriemi, endokardit, meningit och peritonit; spontan bakteriell peritonit hos cirrotiker med katt är en klassisk om än ovanlig presentation.

Virulensfaktorer

• Kapsel (typ A hyaluronsyra, typ D heparin) – antifagocytär, blockerar komplementmedierad lys. Hyaluronsyrakapseln liknar värdens egen vävnad och är därmed dåligt immunogen.
• LPS/endotoxin – huvudansvarig för det akuta inflammatoriska svaret och för septisk chock vid bakteriemi.
• PMT (Pasteurella multocida-toxin) – ett dermonekrotiskt toxin som deamiderar Gq-, G12/13- och Gi-alfasubenheter och därmed låser dem i aktivt läge → kraftig mitogen signalering, osteoklastaktivering och bennedbrytning. PMT orsakar atrofisk rinit hos gris och är en av de mest potenta kända mitogenerna; hos människa har det främst betydelse för toxinproducerande typ D-stammar.
• Ytadhesiner och filamentöst hemagglutinin (PfhB) – vidhäftning till epitel.
• Järnupptagssystem – transferrinbindande proteiner (TbpA), hemoforer.
• Sialylering av LPS – molekylär mimikri och serumresistens.
• Neuraminidas och hyaluronidas – vävnadsspridning.

Symtom och klinisk bild

• Lokal sårinfektion (dominerande bild):
  • Debut inom timmar: intensiv smärta, kraftig rodnad, svullnad, serös eller purulent sekretion.
  • Regional lymfadenit och lymfangit, ofta måttlig eller ingen feber.
• Komplikationer i handen (fruktade):
  • Tenosynovit – smärta vid passiv extension, fingret i lätt flexion, svullnad längs senskidan (Kanavels tecken).
  • Septisk artrit och Osteomyelit – förekommer hos upp till 10–20 % av infekterade handbett.
  • Abscess, kompartmentsyndrom, kvarstående funktionsnedsättning.
• Luftvägsinfektion: exacerbation av KOL, bronkit, pneumoni, empyem, sinuit.
• Invasiv sjukdom: bakteriemi, Endokardit, Meningit (särskilt hos spädbarn som blivit slickade och hos äldre), septisk artrit i naturliga och protesleder, peritonit hos cirrotiker och hos peritonealdialyspatienter (katten sover på slangen).

Diagnostik

• Sårodling – ange alltid djurbett på remissen så att laboratoriet odlar anaerobt och tolkar blandfloran rätt. Bettinfektioner är nästan alltid polymikrobiella: Pasteurella, Staphylococcus aureus, streptokocker, Capnocytophaga canimorsus, Bacteroides, Fusobacterium, Porphyromonas.
• Odling på blodagar; ingen växt på McConkey och oxidaspositiv ger snabbt riktningen.
• Blododling vid feber; ledpunktion vid misstänkt artrit.
• Röntgen av handen vid djupa bett – både för att söka kvarvarande tandfragment och för att bedöma led- och benengagemang.
• MALDI-TOF för snabb artbestämning.

Behandling och profylax

• Antibiotika – förstahandsval är Amoxicillin-klavulansyra (peroralt) eller bensylpenicillin + flukloxacillin/piperacillin-tazobactam intravenöst vid svår infektion.
  • P. multocida är känslig för penicillin – men bettflorans stafylokocker är det inte, vilket är hela skälet till att klavulansyra behövs.
  • Vid penicillinallergi: doxycyklin, trimetoprim-sulfa eller en fluorokinolon i kombination med metronidazol (för anaeroberna).
  • Klindamycin, flukloxacillin, cefalexin och erytromycin har dålig eller ingen effekt på Pasteurella – ett vanligt och farligt behandlingsmisstag vid bettsår.
• Sårvård: riklig spolning, debridering av devitaliserad vävnad, såret ska i regel lämnas öppet (primärsutur endast i ansiktet av kosmetiska skäl och då med antibiotikaskydd), högläge och immobilisering av handen.
• Handkirurgisk bedömning vid alla bett som når led eller senskida.
• Profylaktisk antibiotika ges vid: kattbett (alltid), bett i hand, fot eller ansikte, djupa punktionssår, bett hos immunsupprimerade, aspleniska, cirrotiker och diabetiker, samt bett nära protes eller led.
• Överväg alltid samtidigt tetanusprofylax och, vid utlandsvistelse eller misstänkt djur, rabiesprofylax.

Klinisk pärla

Ett kattbett i handen som ser oskyldigt ut på akuten kan vara en handkirurgisk katastrof 12 timmar senare. Alla kattbett i handen ska antibiotikaprofylakteras, och patienten ska ha tydlig återbesöksinstruktion. Kom också ihåg att fråga om mjälte och leversjukdom – där handlar det inte om en handinfektion utan om risk för fulminant sepsis.

Kopplingar

Relaterat: Djurbett, Capnocytophaga canimorsus, Staphylococcus aureus, Tenosynovit, Septisk artrit, Osteomyelit, Amoxicillin-klavulansyra, Zoonos, Rabies, Stelkramp, Haemophilus influenzae, Modul 3 - Luftvägs- och hudinfektioner & barnsjukdomar