ADP (som trombocytaktivator)
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, MDBI
Vad är det?
ADP (adenosindifosfat) är, förutom sin roll som energimolekyl, en viktig signalsubstans som frisätts från aktiverade trombocyter för att rekrytera fler trombocyter till en skadeplats.
Varför är det viktigt / Mekanism
När en trombocyt aktiveras frisätter den ADP från sina täta granula (dense granules). ADP binder till P2Y12-receptorer på angränsande trombocyter, vilket driver deras aktivering och exponering av GPIIb/IIIa-receptorer – på samma sätt som Tromboxan A2, fast via en annan receptor och signalväg. Detta skapar en positiv förstärkningsloop där redan aktiverade trombocyter rekryterar allt fler nya trombocyter.
Klinisk relevans & Diagnostik
P2Y12-receptorn är den farmakologiska måltavlan för ADP-receptorhämmarna Klopidogrel, Prasugrel och Tikagrelor, som blockerar denna förstärkningsloop och därmed hämmar trombocytaggregationen – ofta i kombination med ASA (som blockerar den parallella Tromboxan A2-vägen) för kraftfullare trombocythämning (DAPT).
Klinisk pärla
Trombocytaktivering drivs av två parallella, samverkande signalvägar: Tromboxan A2 (hämmas av ASA) och ADP/P2Y12 (hämmas av klopidogrel/tikagrelor) – detta är anledningen till att dubbel trombocythämning (DAPT) är mer effektivt än monoterapi.
Klinisk kemi
- Var ADP kommer in i den laboratoriemedicinska bilden: frisatt ADP från trombocyterna ändrar trombocytytan så att fibrinogen kan underlätta komplexbildning mellan trombocyterna → effektiv hemostatisk plugg. Det är just denna aggregationsförmåga som mäts i lab.
- Multiplate impedans-aggregometri: kvalitativ studie av trombocyternas aggregationsförmåga. Utförs på helblod och med kort analystid. I en engångskyvett med två elektrodpar tillsätts blod; vid tillsats av agonist aggregerar trombocyterna både i lösningen och på elektrodytan, vilket ändrar det elektriska motståndet (impedansen) — förändringen registreras kontinuerligt.
- Agonistvalet är hela poängen: ADP används som agonist för att avläsa P2Y12-vägen (klopidogrel, prasugrel, tikagrelor), medan arakidonsyra används för ASA-vägen. ASA-effekten ses specifikt genom att agonisten arakidonsyra inte fungerar, medan ADP-svaret då är bevarat.
- Indikation: allmän screening av trombocytfunktion (förvärvade eller hereditära trombocytfunktionsdefekter) samt kontroll av behandling med trombocythämmande läkemedel (ASA, klopidogrel, prasugrel, GP IIb/IIIa-antagonister). Särskilt aktuellt vid hög risk för arteriell trombos, t.ex. efter stentbehandling eller vid akut koronart syndrom (ACS).
- ASA och klopidogrel hämmar trombocyternas förmåga att både aggregera och frisätta ATP — frisättningsdefekt och aggregationsdefekt går hand i hand.
- Tolkningsram — trombocytantal måste vara känt först: B-TPK referensområde vuxna kvinnor 165–387 × 10⁹/L, vuxna män 145–348 × 10⁹/L.
| B-TPK | Symtom |
|---|---|
| >100 × 10⁹/L | Sällan blödningar |
| 50–100 × 10⁹/L | Lätt förlängd blödningstid, blöder endast efter större trauma |
| <50 × 10⁹/L | Får lätt blåmärken efter mindre trauma |
| <20 × 10⁹/L | Spontana blödningar, petekier vanliga |
- Kvalitativa trombocytdefekter (inklusive läkemedelsutlösta) ger förlängd blödningstid men NORMALT trombocytantal — och normal APTT och normal PK(INR). Sekundära hemostasanalyser är alltså blinda för ADP-vägen.
- Preanalys: trombocytfunktionsanalyser kräver kort tid från provtagning till analys och omsorgsfull provtagningsteknik; vid låga trombocyttal bör räkning i mikroskop göras för att utesluta aggregat (pseudotrombocytopeni).
Tenta-fokus
Multiplate utförs INTE om B-TPK <50 × 10⁹/L, och resultaten är svårtolkade vid B-TPK 50–100 × 10⁹/L — man kan inte skilja funktionsdefekt från för få celler.
Kopplingar
Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Relaterat: 01 Hemostas och Farmakogenetik, Tromboxan A2, Klopidogrel, Tikagrelor, Aktivering, Aggregation, Aggregometri, Trombocytaggregation, Trombocytfunktionsdefekt, Blödningstid