Klimakteriet

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Klimakteriet (menopausövergången) är den period då ovariernas hormonproduktion avtar och menstruationerna upphör, typiskt kring 45–55 års ålder. Det är en fysiologisk endokrin omställning, inte en sjukdom, men den förändrar risken för flera tillstånd som utreds inom klinisk kemi.

Mekanism

• Antalet folliklar i ovariet uttöms, vilket ger sjunkande produktion av östrogen.
• Bortfallet av negativ återkoppling mot Hypotalamus och hypofysen ger kraftigt stegrade gonadotropiner (FSH och LH) — samma axelprincip som vid primär underfunktion i andra hormonaxlar.
• Östrogenbortfallet ökar bennedbrytningen genom ökad aktivitet hos osteoklaster i förhållande till osteoblaster, vilket är den dominerande mekanismen bakom postmenopausal Osteoporos.
• Östrogen påverkar även levernas syntes av bindarproteiner och lipidprofilen; efter menopaus stiger LDL-kolesterol och risken för kardiovaskulär sjukdom.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Enligt kompendiet förekommer Hypotyreos i alla åldrar men med ökad risk för kvinnor efter klimakteriet — ett skäl att ha låg tröskel för TSH-analys hos kvinnor i denna åldersgrupp.
• Symtomen vid tyreoidearubbning (t.ex. Trötthet, värmevallningar, humörpåverkan) överlappar klimakteriebesvär, vilket gör den biokemiska diagnostiken oumbärlig.
• Osteoporos är en av de vanligaste allmänna endokrina sjukdomarna och debuterar ofta i anslutning till menopaus.
• Preanalytiskt relevant: Östrogenbehandling och P-piller påverkar bindarproteiner och kan ge falskt förhöjt P-kortisol — läkemedelsanamnes krävs före hormonanalys.

Kopplingar

Relaterat: Östrogen, Östrogenbehandling, Osteoporos, Hypotyreos, Tyreoideasjukdom, Hormon, Negativ feedback