P-Metoxykatekolaminer

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

P-Metoxykatekolaminer är plasmakoncentrationen av metanefrin och normetanefrin — de O-metylerade nedbrytningsprodukterna av adrenalin och noradrenalin. Analysen anses idag vara förstahandsanalys vid misstanke om Feokromocytom.

Mekanism

• Ett feokromocytom utgår från binjuremärgens kromaffina celler och insöndrar katekolaminer episodiskt — mellan attackerna kan katekolaminnivåerna i plasma vara helt normala.
• Tumörcellerna metaboliserar däremot katekolaminer kontinuerligt och intracellulärt till metoxykatekolaminer, som läcker ut i blodet oberoende av insöndringsskoven.
• Metoxykatekolaminer speglar därför tumörens totala produktion snarare än ögonblicksbilden, vilket är hela den diagnostiska poängen med att mäta metaboliten i stället för modersubstansen.
• Kliniskt ger katekolaminöverskottet attackvis Hypertoni, huvudvärk, svettning och hjärtklappning — en av de behandlingsbara endokrina hypertoniformerna.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Kompendiet anger sensitivitet 98 % och specificitet 87 %. Den mycket höga sensitiviteten gör analysen lämplig för att utesluta feokromocytom, medan den lägre specificiteten innebär att positiva svar ofta måste verifieras.
• Endokrin hypertoni utgör 10–20 % av all hypertoni; formerna är särskilt viktiga att identifiera eftersom flera kan botas.
• Felkällor som höjer värdet: stress och smärta vid provtagningen, fysisk ansträngning samt vissa läkemedel (tricykliska antidepressiva, alfa- och betablockerare, paracetamol). Provtagning i liggande efter vila rekommenderas.
• Vid positivt biokemiskt fynd följer lokalisationsdiagnostik med Datortomografi, magnetkamera eller isotopundersökning — aldrig tvärtom.

Kopplingar

Relaterat: Feokromocytom, Hypertoni, Adrenalin, Noradrenalin, Binjure, Primär aldosteronism, Diagnostisk sensitivitet, Diagnostisk specificitet