Megakaryopoes

Vad är det?

Megakaryopoes är den del av hematopoesen i benmärgen som leder fram till mogna megakaryocyter och därmed till bildning av trombocyter. Den utgör tillsammans med myelopoes och erytropoes de tre stora myeloida utvecklingslinjerna.

Utgår från den pluripotenta stamcellen i benmärgen, via megakaryoblast och promegakaryocyt till mogen megakaryocyt.
Megakaryocyten är benmärgens största cell och genomgår endomitos — kärnan replikeras utan celldelning, vilket ger en stor polyploid, ofta flerlobad kärna.
Från megakaryocytens cytoplasma avsnörs sedan tusentals trombocyter ut i blodbanan.
Vid megaloblastanemi ses megakaryocyter med hypersegmenterade kärnor och ofta defekt trombocytbildning — ett uttryck för samma DNA-syntesstörning som drabbar erytropoesen.
Vid kroniskt myeloproliferativa sjukdomar är megakaryopoesen ofta kraftigt stegrad, med trombocytos som följd.

Megakaryopoesen bedöms i benmärgen vid benmärgsmikroskopi; perifert avspeglas den i B-TPK (trombocytpartikelkoncentration) och medeltrombocytvolym (Trc-MPV).
I FAB-klassifikationen indelas AML i åtta subgrupper efter dominerande cellslag — myelopoes, erytropoes eller megakaryopoes — i benmärgen.
Nedsatt megakaryopoes ger trombocytopeni med blödningsbenägenhet; ses vid akut leukemi, benmärgsinsufficiens och myelodysplastiskt syndrom.
Reaktiv stegring med lätt trombocytos och låg MPV ses vid infektion, inflammation och malignitet.