Allmän screening

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Screening som riktas till alla individer i en population, till skillnad från riktad screening som endast omfattar vissa grupper. Liksom all screening kännetecknas den av att initiativet kommer från samhället — hälso- och sjukvården — och inte från individens eget hjälpsökande.

Mekanism

• Undersökningen görs på individer som inte nödvändigtvis uppvisar några tecken på tillståndet.
• Eftersom hela populationen omfattas är prevalensen i den undersökta gruppen låg, ofta bara någon procent.
• Låg prevalens sänker PV+ kraftigt: i kompendiets räkneexempel faller PV+ från 43 % till 6 % när prevalensen går från 20 % till 2 %, trots oförändrad sensitivitet 90 % och specificitet 70 %.
• Följden blir att merparten av de positiva utfallen vid allmän screening är falskt positiva, med onödig oro och vidare utredning som resultat.
• Nackdelarna gäller även när screeningen faktiskt leder till tidigare diagnos: överdiagnostisering, feldiagnoser och en falsk känsla av säkerhet.

Klinisk relevans & Diagnostik

För att allmän screening ska försvaras krävs att WHO:s kriterier från 1968 är uppfyllda: tillståndet ska vara ett viktigt problem, det ska finnas effektiv behandling, metoden ska vara tillförlitlig och acceptabel för befolkningen, och kostnaden ska vara ekonomiskt balanserad. Just dessa krav är skälet till att man avstått från allmän screening för aids (behandling saknades historiskt) och prostatacancer (tillförlitlig metod saknas). Praktisk strategi vid screening: prioritera hög sensitivitet i första steget och följ upp positiva med ett mer specifikt test.

Kopplingar

Relaterat: Screening, Riktad screening, Prevalens, Positivt prediktivt värde, WHO, Överdiagnostik, Falskt positiv