Fluorid

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Natriumfluorid är den klassiska glykolyshämmande tillsatsen i provrör för glukosanalys. Syftet är att stoppa blodcellernas fortsatta förbrukning av Glukos i röret efter provtagningen, så att den uppmätta koncentrationen speglar patientens värde och inte rörets ålder.

Mekanism

• Efter provtagning fortsätter erytrocyterna och leukocyterna sin glykolys i röret, vilket sänker glukoskoncentrationen med i genomsnitt ca 0,5 mmol/L de första timmarna innan plasma avskiljs.
• Hastigheten beror på antalet blodceller och temperaturen — hög cellhalt och rumstemperatur ger snabbare fall.
• Fluorid hämmar glykolysen långt ned i kedjan (enolassteget) och når full effekt först efter ca 3 timmar. Under de första timmarna pågår därför glykolysen nästan opåverkad.
• Moderna FC-Mixture-rör kombinerar Na-fluorid/EDTA-Na2 med citrat/citronsyrabuffert. Den sura buffringen hämmar glykolysen omedelbart, vilket löser fluoridens tidsfördröjning.
• För patientnära instrument används heparin-fluoridrör.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Fluoridrör utan buffert skyddar alltså inte provet direkt: blodkropparna måste avskiljas från plasman så snabbt som möjligt, annars risk för falskt låga glukosvärden.
• Ett falskt lågt värde kan innebära att en patient med fP-glukos strax över diagnosgränsen ≥ 7,0 mmol/L felaktigt bedöms som normal (referensintervall fP-Glukos 4,0–6,0 mmol/L).
• Detta är en av de viktigaste preanalytiska felkällorna vid diabetesdiagnostik, vid sidan av fastetid, kapillär vs. venös provtagning och P-glukos vs. B-glukos.

Tenta-fokus

“Fluorid stoppar glykolysen direkt” är fel. Effekten är fullständig först efter ca 3 timmar — därav de nyare citratbuffrade FC-Mixture-rören.

Kopplingar

Relaterat: Glykolys, Provrör, Preanalytiska felkällor, P-glukos, B-glukos, Glukos, EDTA