B-glukos

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

B-glukos är glukoskoncentrationen mätt i helblod, till skillnad från P-glukos som mäts i plasma. Skillnaden är systematisk: P-glukos är ca 11 % högre än B-glukos.

Mekanism

• Glukos fördelas i vattenfasen. Plasma har högre andel vatten än erytrocyterna, och därmed högre glukoskoncentration per volym.
• I provröret pågår Glykolys i blodkropparna, vilket sänker koncentrationen med i genomsnitt ca 0,5 mmol/L de första timmarna innan plasma avskiljs. Hastigheten beror på antalet blodceller och på temperaturen.
• Fluorid i provröret hämmar glykolysen helt först efter ca 3 timmar — blodkropparna bör därför avskiljas snabbt, annars fås falskt låga värden.
• Kapillärt blod har ca 10 % högre glukos än venöst, störst skillnad en timme efter måltid; vid fastevärden är kapillärt och venöst jämförbara.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Diagnostiska gränser för Diabetes mellitus anges i P-glukos: fastevärde ≥ 7,0 mmol/L, referensintervall fP-Glukos 4,0–6,0 mmol/L.
• Vid misstänkt ketoacidos ska ketonmätning alltid kompletteras med B-glukosmätning.
• Modernt venöst prov tas i FC-Mixture-rör, för patientnära instrument används heparin-fluoridrör.

Klinisk pärla

Venöst taget glukos analyseras alltid som P-Glukos. Sedan 2004 rapporteras även alla egenmätningar som P-glukos — instrument som tidigare gav B-Glukos har omkalibrerats.

Kopplingar

Relaterat: P-glukos, Glukos, Glykolys, Fluorid, HbA1c, Diabetes mellitus