Polykromasi
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier
Vad är det?
Polykromasi (polykromatofili) innebär att en del av erytrocyterna i blodutstryket har en gråblå-violett ton i stället för den normala rödorange färgen. Dessa celler är nyligen utsläppta retikulocyter, och polykromasin motsvarar retikulocythalten.
Mekanism
- Den unga erytrocyten innehåller kvarvarande ribosomalt RNA, som är basofilt och binder det blå färgämnet i May-Grünwald-Giemsa-färgning, samtidigt som cytoplasman redan är fylld av hemoglobin — blandfärgen ger den polykromatiska tonen.
- RNA försvinner inom ett par dygn i cirkulationen, varefter cellen färgas som en mogen erytrocyt.
- Ökad polykromasi betyder alltså ökad nyproduktion: benmärgen svarar med stegrad erytropoes.
- Polykromatiska celler är något större än mogna erytrocyter och kan därför bidra till förhöjt MCV.
- Med specialfärgning (briljantkresylblått) framträder samma celler som retikulocyter med nätformat fällt RNA.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Vid hemolytisk anemi ses typiskt anisocytos och polykromasi i perifert blod, och B-Retikulocyter är vanligen ökade.
- En kompenserad hemolys återspeglas alltid i ökat antal retikulocyter — polykromasi är det snabbaste morfologiska tecknet på detta.
- Polykromasi ses även efter blödning och några dagar efter insatt järnbehandling eller B12-substitution (retikulocytkris efter ca 1 vecka vid megaloblastanemi).
- Avsaknad av polykromasi vid anemi talar för produktionsdefekt: järnbrist, benmärgsinsufficiens eller ineffektiv erytropoes.
Klinisk pärla
Sänkt haptoglobin + polykromasi/höga retikulocyter = perifer hemolys. Sänkt haptoglobin utan polykromasi = benmärgshemolys vid B12-/folatbrist.
Kopplingar
Relaterat: Retikulocyter, Retikulocytos, Hemolys, Erytropoes, Anisocytos, Blodutstryk, Hemolytisk anemi