Hypokromi

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser, 03 Blodcellsutveckling och B-celler

Vad är det?

Nedsatt hemoglobininnehåll i erytrocyterna, definierat av lågt MCH (hemoglobinmassa per erytrocyt, angivet i pikogram) och ofta även lågt MCHC. Motsatsen benämns normokromi. Termen “hyperkrom” används inte, även om celler med hög Hb-koncentration förekommer, t.ex. små och välfyllda erytrocyter vid sfärocytos.

Mekanism

• Hemoglobinsyntesen kräver järn, hemgrupp och globinkedjor; brist i något av leden ger celler med för lite hemoglobin.
• Vid järnbrist saknas järn till hemet; märgen genomför extra celldelningar innan Hb-tröskeln nås, vilket gör cellerna både små (mikrocytos) och hypokroma.
• Vid talassemi är globinkedjesyntesen defekt med samma morfologiska följd, men EPK är då ofta hög i förhållande till anemigraden.
• Vid anemi vid kronisk sjukdom blockerar inflammationsdrivna mekanismer järnutnyttjandet trots normala eller höga depåer — bilden är oftast normokrom, ibland lätt hypokrom.
• I mikroskop syns hypokroma celler med förstorad central uppklarning.

Klinisk relevans & Diagnostik

Hypokrom och mikrocytär anemi är den vanligaste anemiformen och styr utredningen mot järnstatus: P-Ferritin (lågt vid järnbrist), transferrin och transferrinmättnad. Är järnstatus normalt övervägs talassemi (Hb-elektrofores) eller sideroblastisk anemi. Eftersom MCH är stabilare i provrör än MCV är hypokromibedömningen tillförlitligare än storleksbedömningen i gamla prov.

Kopplingar

Relaterat: MCH, Normokromi, Mikrocytos, Järnbristanemi, Hypokrom anemi, Talassemi, Ferritin, Erytrocytindex