Obesitas

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Obesitas (fetma) är ett tillstånd med patologiskt ökad mängd fettväv. I klinisk kemi är obesitas relevant både som komponent i Metabolt syndrom och som en analytisk felkälla vid tolkning av natriuretiska peptider.

Mekanism

• Ökad fettmassa, särskilt bukfetma, ger Insulinresistens med minskat glukosupptag i muskel och fettväv.
• Insulinresistensen ökar flödet av Fria fettsyror till levern, vilket driver ökad VLDL-produktion och därmed förhöjda Triglycerider och sänkt HDL-kolesterol.
• Fettväven är också endokrint aktiv och bidrar till ett proinflammatoriskt och protrombotiskt tillstånd.
• Vad gäller hjärtmarkörer sänker obesitas koncentrationen av BNP och NT-proBNP — sannolikt genom ökad clearance i fettväven och minskad frisättning.

Klinisk relevans & Diagnostik

Obesitas ingår som en av komponenterna i metabola syndromet tillsammans med Dyslipidemi, Hypertoni och insulinresistens, och är en riskfaktor för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Kompendiet listar obesitas bland de faktorer som ger sänkta BNP/NT-proBNP, vid sidan av ACE-hämmare, Angiotensinreceptorblockerare, Betablockerare och Diuretika. Praktiskt innebär det att beslutsgränserna för NT-proBNP ska tillämpas lägre vid obesitas och högre vid Njursvikt — annars riskerar man att missa Hjärtsvikt hos den obese patienten.

Klinisk pärla

Obesitas sänker NT-proBNP, njursvikt höjer det. Ett “normalt” värde hos en kraftigt överviktig patient med typiska symtom utesluter därför inte hjärtsvikt lika säkert som hos en normalviktig.

Kopplingar

Relaterat: Fetma, Metabolt syndrom, Insulinresistens, NT-proBNP, Dyslipidemi, Diabetes mellitus typ 2, Fettväv