Disuse-atrofi

Kurs: MDBI

Typ	Cellulär adaptation – atrofi
Mekanism	Minskad arbetsbelastning → minskad cellstorlek
Nyckelfynd	Reversibel muskelatrofi vid immobilisering

Vad är det?

• Disuse-atrofi (inaktivitetsatrofi) är atrofi till följd av minskad funktionell belastning, t.ex. vid gipsimmobilisering, sängläge eller pares.
• En av de klassiska formerna av Cellulär adaptation där cellen minskar sin storlek för att spara energi.
• Drabbar främst skelettmuskel men även skelett (inaktivitetsosteoporos).

Morfologi

• Minskad cellvolym med bevarad vitalitet; färre och mindre myofibriller.
• Reglerad nedbrytning – inte celldöd – förklarar reversibiliteten.

Mekanism

• Nedreglerad proteinsyntes och ökad proteinnedbrytning via ubiquitin-proteasomsystemet och autofagi.
• Minskad mekanisk och neural stimulering sänker anabola signaler.
• Snabb debut: mätbar muskelförtvining redan inom veckor av immobilisering.

Förekomst/Differentialdiagnos

• Immobilisering (gips, sängläge, tyngdlöshet).
• Skilj från denervationsatrofi (förlust av innervation), kakexiatrofi och endokrint betingad atrofi.

Klinisk betydelse

• Reversibel vid återupptagen aktivitet – grunden för tidig mobilisering och sjukgymnastik.
• Förlängd immobilisering ökar även risk för kontrakturer och ventrombos.

Tenta-fokus

Disuse-atrofi är reversibel och beror på minskad arbetsbelastning. Cellen krymper genom reglerad nedbrytning (autofagi/proteasom), inte genom nekros.

Klinisk pärla

“Use it or lose it” – därför mobiliseras patienter tidigt postoperativt för att motverka disuse-atrofi och dess komplikationer.

Kopplingar

• Cellulär adaptation — atrofi är en av adaptationsformerna.
• Muskelatrofi — vanligaste kliniska uttrycket.
• Muskelhypertrofi — motsatt adaptation vid ökad belastning.
• Osteoporos — inaktivitet ger även bentäthetsförlust.