IGF-1
Kurs: MDBI
Vad är det?
- IGF-1 (insulin-like growth factor 1, tidigare somatomedin C) är ett peptidhormon på 70 aminosyror med hög strukturell likhet med Insulin.
- Är den huvudsakliga mediatorn av Tillväxthormonets (GH) anabola och tillväxtstimulerande effekter.
- Produceras till 75 % i Levern under GH-stimulering, men bildas också lokalt i de flesta vävnader där det verkar parakrint och autokrint.
Reglering
- Hypotalamus: GHRH stimulerar och Somatostatin hämmar GH-frisättning från hypofysens somatotrofer.
- Ghrelin från ventrikeln stimulerar GH-frisättning.
- GH binder GH-receptorn (cytokinreceptorfamiljen) på hepatocyter → JAK2/STAT5-signalering → transkription av IGF1.
- IGF-1 utövar negativ feedback både på hypofysen (minskad GH-frisättning) och på hypotalamus (ökad Somatostatin).
- Nutritionsberoende: svält, Malnutrition, Anorexia nervosa, Levercirros och okontrollerad Diabetes mellitus sänker IGF-1 trots höga GH-nivåer — ett tillstånd av GH-resistens.
- Nivåerna är åldersberoende: låga hos småbarn, toppar i puberteten, sjunker successivt med åldern.
Bindarproteiner
- Över 99 % av cirkulerande IGF-1 är bundet till IGFBP (IGF-bindande proteiner), främst IGFBP-3 tillsammans med ALS (acid-labile subunit) i ett ternärt komplex.
- Detta förlänger halveringstiden från minuter till 12–15 timmar och gör serumnivån stabil över dygnet — till skillnad från GH som frisätts pulsatilt.
- Därför mäts IGF-1, inte GH, som screening för GH-status.
Verkningsmekanism
- Binder IGF-1-receptorn, ett tyrosinkinasreceptor-heterotetramer nära besläktat med Insulinreceptorn.
- Autofosforylering → IRS-1 → två huvudvägar:
- Korsreaktivitet: IGF-1 kan i höga koncentrationer aktivera Insulinreceptorn — förklarar den Hypoglykemi som kan ses vid IGF-2-producerande tumörer.
Fysiologiska effekter
- Longitudinell tillväxt: stimulerar kondrocytproliferation i Epifysplattan — huvudmekanismen bakom längdtillväxt.
- Anabol effekt på skelettmuskel (satellitcellsaktivering, hypertrofi) och benvävnad (Osteoblaststimulering).
- Ökat glukosupptag och proteinsyntes (insulinliknande, “anabolt”).
- Neuroprotektion, kardiomyocythypertrofi, immunmodulering.
- Skiljer sig från GH:s direkta effekter, som i stället är antiinsulinära: Lipolys, insulinresistens och ökad glukosproduktion.
Klinisk relevans
- Akromegali: GH-producerande hypofysadenom → förhöjt IGF-1. Diagnostik: förhöjt åldersjusterat IGF-1 + utebliven GH-suppression vid Oral glukosbelastning. IGF-1 används även för att följa behandlingseffekt.
- Gigantism: samma mekanism före epifysslutning.
- Tillväxthormonbrist: lågt IGF-1; behandlas med rekombinant GH.
- Larons syndrom: mutation i GH-receptorn → höga GH-nivåer men lågt IGF-1 → svår kortvuxenhet. Behandlas med rekombinant IGF-1 (Mecasermin). Intressant nog har dessa individer påfallande låg förekomst av Cancer och Diabetes mellitus.
- Cancer: IGF-1-receptor-signalering främjar proliferation och hämmar Apoptos; höga IGF-1-nivåer är epidemiologiskt associerade med ökad risk för bröst-, prostata- och kolorektalcancer.
- Åldrande: nedreglerad IGF-1/mTOR-signalering förlänger livslängden i modellorganismer — kopplat till kalorirestriktion.
- IGF-1 mäts i dopingkontroller som markör för GH-missbruk.
Tenta-fokus
GH frisätts pulsatilt — ett enstaka GH-värde är därför meningslöst. IGF-1 är stabilt över dygnet och är screeningprovet vid misstänkt Akromegali eller Tillväxthormonbrist. Bekräfta akromegali med Oral glukosbelastning (utebliven GH-suppression).
Klinisk pärla
Lågt IGF-1 betyder inte automatiskt GH-brist. Kontrollera alltid nutritionsstatus, leverfunktion, Tyreoideastatus och diabeteskontroll först — Malnutrition och Levercirros ger GH-resistens med lågt IGF-1 trots normal eller hög GH-produktion.
Kopplingar
- Tillväxthormon — överordnad reglerare
- Akromegali — viktigaste sjukdomen med förhöjt IGF-1
- Insulinreceptor — nära besläktad receptor med korsreaktivitet
- mTOR — central nedströms signalväg
- Epifysplattan — huvudsaklig verkningsplats för längdtillväxt