Poliomyelit

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Infektion med poliovirus, ett Enterovirus i familjen Picornaviridae — enkelsträngat RNA av positiv polaritet, utan hölje (därmed tåligt i miljön och mot magsyra).
  • Tre serotyper (1, 2, 3) definierade av kapsidproteinerna, framför allt VP1. Vildtyp typ 2 och typ 3 är utrotade; endast vildtyp 1 cirkulerar (Afghanistan, Pakistan).

Smitta och epidemiologi

  • Fekal-oral smitta dominerar; även oral-oral via svalgsekret tidigt i förloppet.
  • Endast människan är reservoar — därför är utrotning teoretiskt möjlig.
  • Virus utsöndras i feces i veckor efter infektion; Avloppsvattenövervakning används för global surveillance.

Patofysiologi

  • Replikation i lymfoid vävnad i svalg (Tonsiller) och tarm (Peyerska plack).
  • Mindre viremi → hos en minoritet större viremi → passage över Blod-hjärnbarriären.
  • Viruset binder receptorn CD155 (poliovirusreceptor) och har särskild tropism för Motorneuron i ryggmärgens framhorn och i hjärnstammen.
  • Destruktion av framhornsceller → slapp pares med bortfall av reflexer och senare Muskelatrofi; Sensibiliteten är intakt eftersom bakhornen skonas.

Kliniska former

  • Asymtomatisk i ca 70–75 % av fallen.
  • Abortiv poliomyelit (~25 %): ospecifik febersjukdom med halsont, huvudvärk, illamående — läker ut.
  • Icke-paralytisk Aseptisk meningit (~1–5 %): nackstyvhet, huvudvärk, feber.
  • Paralytisk poliomyelit (<1 %): asymmetrisk, proximalt betonad slapp pares, ofta i benen, föregången av kraftig muskelsmärta. Bulbär form drabbar kranialnervskärnor och andningscentrum → Andningsinsufficiens.
  • Postpoliosyndrom: nytillkommen svaghet, uttröttbarhet och smärta 15–40 år efter akut polio, till följd av degeneration av överbelastade reinnerverande motorenheter.

Diagnostik

  • Virusisolering eller RT-PCR från feces (två prov med 24 timmars mellanrum) — högst utbyte; även svalgsekret.
  • Likvor visar bild som vid aseptisk meningit (måttlig pleocytos, normalt glukos); virus påvisas sällan i likvor.
  • Alla fall av Akut slapp pares (AFP) hos barn <15 år ska utredas för polio inom WHO:s surveillanceprogram.

Vaccin

  • IPV (Salk, inaktiverat, injektion): ger god IgG-medierad systemisk immunitet som skyddar mot paralytisk sjukdom, men svagare tarmimmunitet. Används i Sverige inom Barnvaccinationsprogrammet (i kombinationsvaccin). Kan ges till Immunsupprimerade.
  • OPV (Sabin, levande försvagat, peroralt): ger även IgA i tarmslemhinnan → blockerar smittspridning; billigt och lätt att administrera vid massvaccination.
  • OPV:s nackdelar: VAPP (vaccinassocierad paralytisk polio) samt cVDPV — cirkulerande vaccinderiverat poliovirus som återfått neurovirulens vid låg vaccinationstäckning. Nyare nOPV2 är genetiskt stabiliserat.

Differentialdiagnoser

Klinisk pärla

Nyckeln vid klinisk misstanke är kombinationen asymmetrisk slapp pares + feber + bevarad sensibilitet. Asymmetri och samtidig feber vid pares-debut talar för polio; symmetri och stigande förlopp talar för Guillain-Barré.

Tenta-fokus

Kunna argumentera IPV vs OPV: OPV ger tarmimmunitet och avbryter transmission men riskerar cVDPV; IPV är säkert men bryter smittkedjan sämre. Kunna att virus påvisas bäst i feces, att receptorn är CD155 och att skadan sitter i framhornscellerna.

Kopplingar