Poliomyelit
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Infektion med poliovirus, ett Enterovirus i familjen Picornaviridae — enkelsträngat RNA av positiv polaritet, utan hölje (därmed tåligt i miljön och mot magsyra).
- Tre serotyper (1, 2, 3) definierade av kapsidproteinerna, framför allt VP1. Vildtyp typ 2 och typ 3 är utrotade; endast vildtyp 1 cirkulerar (Afghanistan, Pakistan).
Smitta och epidemiologi
- Fekal-oral smitta dominerar; även oral-oral via svalgsekret tidigt i förloppet.
- Endast människan är reservoar — därför är utrotning teoretiskt möjlig.
- Virus utsöndras i feces i veckor efter infektion; Avloppsvattenövervakning används för global surveillance.
Patofysiologi
- Replikation i lymfoid vävnad i svalg (Tonsiller) och tarm (Peyerska plack).
- Mindre viremi → hos en minoritet större viremi → passage över Blod-hjärnbarriären.
- Viruset binder receptorn CD155 (poliovirusreceptor) och har särskild tropism för Motorneuron i ryggmärgens framhorn och i hjärnstammen.
- Destruktion av framhornsceller → slapp pares med bortfall av reflexer och senare Muskelatrofi; Sensibiliteten är intakt eftersom bakhornen skonas.
Kliniska former
- Asymtomatisk i ca 70–75 % av fallen.
- Abortiv poliomyelit (~25 %): ospecifik febersjukdom med halsont, huvudvärk, illamående — läker ut.
- Icke-paralytisk Aseptisk meningit (~1–5 %): nackstyvhet, huvudvärk, feber.
- Paralytisk poliomyelit (<1 %): asymmetrisk, proximalt betonad slapp pares, ofta i benen, föregången av kraftig muskelsmärta. Bulbär form drabbar kranialnervskärnor och andningscentrum → Andningsinsufficiens.
- Postpoliosyndrom: nytillkommen svaghet, uttröttbarhet och smärta 15–40 år efter akut polio, till följd av degeneration av överbelastade reinnerverande motorenheter.
Diagnostik
- Virusisolering eller RT-PCR från feces (två prov med 24 timmars mellanrum) — högst utbyte; även svalgsekret.
- Likvor visar bild som vid aseptisk meningit (måttlig pleocytos, normalt glukos); virus påvisas sällan i likvor.
- Alla fall av Akut slapp pares (AFP) hos barn <15 år ska utredas för polio inom WHO:s surveillanceprogram.
Vaccin
- IPV (Salk, inaktiverat, injektion): ger god IgG-medierad systemisk immunitet som skyddar mot paralytisk sjukdom, men svagare tarmimmunitet. Används i Sverige inom Barnvaccinationsprogrammet (i kombinationsvaccin). Kan ges till Immunsupprimerade.
- OPV (Sabin, levande försvagat, peroralt): ger även IgA i tarmslemhinnan → blockerar smittspridning; billigt och lätt att administrera vid massvaccination.
- OPV:s nackdelar: VAPP (vaccinassocierad paralytisk polio) samt cVDPV — cirkulerande vaccinderiverat poliovirus som återfått neurovirulens vid låg vaccinationstäckning. Nyare nOPV2 är genetiskt stabiliserat.
Differentialdiagnoser
- Guillain-Barrés syndrom (symmetrisk, stigande, sensoriska symtom, cytoalbuminologisk dissociation i likvor), Transversell myelit, Botulism, andra enterovirus (särskilt Enterovirus D68 med akut slapp myelit).
Klinisk pärla
Nyckeln vid klinisk misstanke är kombinationen asymmetrisk slapp pares + feber + bevarad sensibilitet. Asymmetri och samtidig feber vid pares-debut talar för polio; symmetri och stigande förlopp talar för Guillain-Barré.
Tenta-fokus
Kunna argumentera IPV vs OPV: OPV ger tarmimmunitet och avbryter transmission men riskerar cVDPV; IPV är säkert men bryter smittkedjan sämre. Kunna att virus påvisas bäst i feces, att receptorn är CD155 och att skadan sitter i framhornscellerna.
Kopplingar
- Enterovirus — virusgruppen poliovirus tillhör
- VP1 — kapsidproteinet som används för serotypning och sekvensering
- IPV — vaccinet som används i Sverige
- Postpoliosyndrom — senkomplikationen
- Guillain-Barrés syndrom — viktigaste differentialdiagnosen