Histoplasmos
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Systemisk svampinfektion — endemisk mykos |
| Agens | Histoplasma capsulatum — dimorf svamp |
| Smittväg | Inandning av mikrokonidier från jord med fågel- eller fladdermusspillning |
| Endemiskt | Ohio- och Mississippidalen (USA), Centralamerika, delar av Afrika och Asien |
| Behandling | Itrakonazol (mild/måttlig), liposomalt Amfotericin B (svår) |
Mikrobiologi
- Dimorf svamp: växer som mycel med makro- och mikrokonidier i miljön vid 25 °C, och som små intracellulära jästceller (2–4 µm) i vävnad vid 37 °C.
- Namnet “capsulatum” är missvisande — svampen har ingen kapsel; det ljusa fältet runt jästcellerna i histologi är en artefakt av krympning.
- Mikrokonidier (2–5 µm) är tillräckligt små för att nå alveolerna — det är dessa som smittar, inte makrokonidierna.
Smittvägar och epidemiologi
- Jord berikad med kväve från fågelspillning (hönsgårdar, starflockar) eller fladdermusguano (grottor) gynnar tillväxt. Grottforskning, rivning av gamla byggnader och jordbruksarbete är klassiska exponeringar.
- Inte smittsam mellan människor.
- I endemiska områden har upp till 80 % av befolkningen serologiska tecken på genomgången infektion.
- Riskgrupper för svår sjukdom: HIV med CD4 <150, TNF-hämmare, organtransplanterade, spädbarn, äldre.
Patogenes
- Konidier fagocyteras av alveolära makrofager, omvandlas till jästform och överlever intracellulärt genom att hämma fagolysosomal försurning — samma nisch som Mycobacterium tuberculosis.
- Sprids lymfogent och hematogent till retikuloendoteliala systemet (mjälte, lever, benmärg) innan immuniteten hinner ikapp.
- Kontroll kräver Th1-svar med IFN-gamma och TNF-alfa → Granulombildning med central nekros och senare förkalkning.
- Detta förklarar varför TNF-hämmare (infliximab, adalimumab) kan reaktivera latent histoplasmos — precis som latent tuberkulos.
Kliniska former
| Form | Värd | Bild |
|---|---|---|
| Asymtomatisk/mild | Immunkompetent, låg dos | >90 % av fallen; ev. förkalkade lung- och mjälthärdar som slumpfynd |
| Akut pulmonell | Hög inokulatdos | Feber, torrhosta, retrosternal smärta, Erytema nodosum, hilär lymfadenopati |
| Kronisk kavernös | Äldre med KOL | Liknar TB — kaviteter i apex, viktnedgång, hemoptys |
| Disseminerad | HIV, immunsupprimerad | Feber, viktnedgång, Hepatosplenomegali, pancytopeni, munsår, hudlesioner, Binjurebarksvikt |
| Mediastinal fibros | Sällsynt, immunkompetent | Fibros som komprimerar v. cava superior, esofagus |
Diagnostik
- Antigenpåvisning i urin och serum (Histoplasma-galaktomannan) — känsligast vid disseminerad sjukdom (>90 %) och används även för att följa behandlingssvar.
- Odling från blod, benmärg eller BAL — tar 2–6 veckor, guldstandard men långsam.
- Histopatologi: små intracellulära jästceller i makrofager, färgas med GMS eller PAS. Benmärgsbiopsi har högt utbyte vid disseminerad form.
- Serologi (immundiffusion, komplementbindning) — bra vid kronisk och subakut form, men opålitlig hos immunsupprimerade.
- Korsreaktion med Aspergillus-galaktomannan förekommer.
Behandling
- Mild akut pulmonell: oftast ingen behandling; itrakonazol om symtomen kvarstår >1 månad.
- Måttlig: Itrakonazol 200 mg × 3 i 3 dygn, därefter 200 mg × 1–2 i 6–12 veckor. Följ serumkoncentration.
- Svår eller disseminerad: liposomalt Amfotericin B 3 mg/kg/dygn i 1–2 veckor, därefter itrakonazol i minst 12 månader.
- Vid HIV: sekundärprofylax tills CD4 >150 i minst 6 månader under ART.
- Kortikosteroider kan övervägas vid uttalad hypoxi eller mediastinal kompression.
Klinisk pärla
Histoplasmos är den stora TB-imitatören från Amerika. Vid granulomatös lungsjukdom hos en patient som varit i Mississippidalen, utforskat grottor eller arbetat med fåglar — och särskilt om patienten står på TNF-hämmare — ska histoplasmos utredas parallellt med tuberkulos. Antigenprov i urin ger snabbast svar.
Tenta-fokus
Koppla ihop dimorf svamp + intracellulär i makrofager + fladdermus/fågelspillning + Ohio/Mississippi. Skilj från Blastomykos (bredbasigt knoppande jästceller, hud och skelett) och Koccidioidomykos (sfäruler, sydvästra USA, erythema nodosum).
Kopplingar
- Dimorf svamp — svamptypen
- Mykos — sjukdomsgruppen
- Mycobacterium tuberculosis — närmaste differentialdiagnos
- Granulom — den immunologiska kontrollmekanismen
- TNF-hämmare — riskfaktor för reaktivering
- Itrakonazol — förstahandsbehandling
- Amfotericin B — vid svår sjukdom
- HIV — vanligaste bakomliggande immunbristen vid dissemination