Histoplasmos

Kurs: Basvetenskap 6

TypSystemisk svampinfektion — endemisk mykos
AgensHistoplasma capsulatumdimorf svamp
SmittvägInandning av mikrokonidier från jord med fågel- eller fladdermusspillning
EndemisktOhio- och Mississippidalen (USA), Centralamerika, delar av Afrika och Asien
BehandlingItrakonazol (mild/måttlig), liposomalt Amfotericin B (svår)

Mikrobiologi

  • Dimorf svamp: växer som mycel med makro- och mikrokonidier i miljön vid 25 °C, och som små intracellulära jästceller (2–4 µm) i vävnad vid 37 °C.
  • Namnet “capsulatum” är missvisande — svampen har ingen kapsel; det ljusa fältet runt jästcellerna i histologi är en artefakt av krympning.
  • Mikrokonidier (2–5 µm) är tillräckligt små för att nå alveolerna — det är dessa som smittar, inte makrokonidierna.

Smittvägar och epidemiologi

  • Jord berikad med kväve från fågelspillning (hönsgårdar, starflockar) eller fladdermusguano (grottor) gynnar tillväxt. Grottforskning, rivning av gamla byggnader och jordbruksarbete är klassiska exponeringar.
  • Inte smittsam mellan människor.
  • I endemiska områden har upp till 80 % av befolkningen serologiska tecken på genomgången infektion.
  • Riskgrupper för svår sjukdom: HIV med CD4 <150, TNF-hämmare, organtransplanterade, spädbarn, äldre.

Patogenes

  • Konidier fagocyteras av alveolära makrofager, omvandlas till jästform och överlever intracellulärt genom att hämma fagolysosomal försurning — samma nisch som Mycobacterium tuberculosis.
  • Sprids lymfogent och hematogent till retikuloendoteliala systemet (mjälte, lever, benmärg) innan immuniteten hinner ikapp.
  • Kontroll kräver Th1-svar med IFN-gamma och TNF-alfaGranulombildning med central nekros och senare förkalkning.
  • Detta förklarar varför TNF-hämmare (infliximab, adalimumab) kan reaktivera latent histoplasmos — precis som latent tuberkulos.

Kliniska former

FormVärdBild
Asymtomatisk/mildImmunkompetent, låg dos>90 % av fallen; ev. förkalkade lung- och mjälthärdar som slumpfynd
Akut pulmonellHög inokulatdosFeber, torrhosta, retrosternal smärta, Erytema nodosum, hilär lymfadenopati
Kronisk kavernösÄldre med KOLLiknar TB — kaviteter i apex, viktnedgång, hemoptys
DissemineradHIV, immunsupprimeradFeber, viktnedgång, Hepatosplenomegali, pancytopeni, munsår, hudlesioner, Binjurebarksvikt
Mediastinal fibrosSällsynt, immunkompetentFibros som komprimerar v. cava superior, esofagus

Diagnostik

  • Antigenpåvisning i urin och serum (Histoplasma-galaktomannan) — känsligast vid disseminerad sjukdom (>90 %) och används även för att följa behandlingssvar.
  • Odling från blod, benmärg eller BAL — tar 2–6 veckor, guldstandard men långsam.
  • Histopatologi: små intracellulära jästceller i makrofager, färgas med GMS eller PAS. Benmärgsbiopsi har högt utbyte vid disseminerad form.
  • Serologi (immundiffusion, komplementbindning) — bra vid kronisk och subakut form, men opålitlig hos immunsupprimerade.
  • Korsreaktion med Aspergillus-galaktomannan förekommer.

Behandling

  • Mild akut pulmonell: oftast ingen behandling; itrakonazol om symtomen kvarstår >1 månad.
  • Måttlig: Itrakonazol 200 mg × 3 i 3 dygn, därefter 200 mg × 1–2 i 6–12 veckor. Följ serumkoncentration.
  • Svår eller disseminerad: liposomalt Amfotericin B 3 mg/kg/dygn i 1–2 veckor, därefter itrakonazol i minst 12 månader.
  • Vid HIV: sekundärprofylax tills CD4 >150 i minst 6 månader under ART.
  • Kortikosteroider kan övervägas vid uttalad hypoxi eller mediastinal kompression.

Klinisk pärla

Histoplasmos är den stora TB-imitatören från Amerika. Vid granulomatös lungsjukdom hos en patient som varit i Mississippidalen, utforskat grottor eller arbetat med fåglar — och särskilt om patienten står på TNF-hämmare — ska histoplasmos utredas parallellt med tuberkulos. Antigenprov i urin ger snabbast svar.

Tenta-fokus

Koppla ihop dimorf svamp + intracellulär i makrofager + fladdermus/fågelspillning + Ohio/Mississippi. Skilj från Blastomykos (bredbasigt knoppande jästceller, hud och skelett) och Koccidioidomykos (sfäruler, sydvästra USA, erythema nodosum).

Kopplingar