Coccidioides immitis

Kurs: Basvetenskap 6

TypDimorf svamp, primärpatogen
UtbredningSydvästra USA, norra Mexiko, delar av Syd- och Centralamerika
SmittvägInhalation av artrokonidier från damm — aldrig person till person
SjukdomKockidioidomykos, “Valley fever”
BehandlingFlukonazol eller Itrakonazol; Amfotericin B vid svår sjukdom

Mikrobiologi

  • Termiskt dimorf svamp — mycel i miljön, sfärul i vävnad. Skiljer sig från andra dimorfa svampar genom att vävnadsformen inte är en jästcell.
  • I jorden bildas hyfer som fragmenteras till artrokonidier, extremt lätta sporer som sprids med vinden.
  • I lungan omvandlas artrokonidien till en sfärul (20–100 µm) fylld med hundratals endosporer. När sfärulen brister frisätts endosporerna och nya sfäruler bildas.
  • Nära besläktad med Coccidioides posadasii; de skiljs inte åt kliniskt.
  • Odlas lätt men är mycket smittsam för laboratoriepersonal — kräver BSL-3-hantering; märk remissen vid misstanke.

Epidemiologi och smittvägar

  • Endemisk i Sonoraöknens klimatzon: Arizona, Kaliforniens Central Valley (San Joaquin), Nevada, New Mexico, Texas, norra Mexiko.
  • Riskökning efter jordarbete, jordbävningar, dammstormar och arkeologiska utgrävningar.
  • Ingen smitta mellan människor. Ett rest-anamnesfynd hos en svensk patient är därför avgörande.
  • Klimatförändring utvidgar det endemiska området norrut.

Patogenes

  • Artrokonidier når alveolerna → Makrofager fagocyterar men hämmas i fagosom-lysosomfusionen.
  • Sfärulens tjocka vägg gör den för stor för fagocytos → Granulomatös inflammation med både neutrofiler och epiteloidceller.
  • Kontroll kräver intakt Th1-svar med IFN-gamma och TNF-alfa. Vid Th2-dominans eller T-cell-defekt sker dissemination.
  • Riskfaktorer för disseminerad sjukdom: HIV med CD4 < 250, graviditetens tredje trimester, TNF-hämmare, organtransplantation samt filippinsk och afroamerikansk härkomst (10–175 gånger ökad risk).

Klinisk bild

FormFrekvensKaraktär
Asymtomatiskca 60 %Upptäcks endast serologiskt
Primär pneumoni (“Valley fever”)ca 40 %Feber, torrhosta, bröstsmärta, uttalad trötthet
Kronisk/kavernös lungsjukdomca 5 %Efterliknar Tuberkulos
Disseminerad< 1 %Hud, skelett, leder och Meningit
  • Erythema nodosum och erythema multiforme är klassiska och paradoxalt nog tecken på gott immunsvar och god prognos — kallas “desert bumps”.
  • Kockidioidal Meningit är den fruktade komplikationen; obehandlad är den i praktiken alltid dödlig.
  • Eosinofili i perifert blod är vanligt och ovanligt för lunginfektioner i övrigt.

Diagnostik

  • Serologi är hörnstenen: IgM med immundiffusion eller EIA tidigt, IgG senare. Stigande komplementbindande IgG-titer ≥ 1:16 talar för dissemination.
  • Direktmikroskopi av sputum eller vävnad med KOH eller GMS-färgning visar den patognomona sfärulen med endosporer.
  • Odling på Sabouraud växer inom 3–7 dagar — varna laboratoriet.
  • Lungröntgen: infiltrat, hilär lymfadenopati, noduli eller tunnväggiga kaviteter.
  • Vid meningitmisstanke: likvor med lymfocytär pleocytos, lågt glukos, högt protein och ofta eosinofiler; likvorserologi.

Behandling

  • Mild primär pneumoni hos immunkompetent kan observeras utan antimykotika — de flesta självläker.
  • Behandlingsindikation: uttalade symtom > 6 veckor, viktnedgång > 10 %, uttalade infiltrat, immunsuppression, graviditet, hög serologisk titer.
  • Flukonazol 400–800 mg/dygn eller Itrakonazol i 3–6 månader vid lungsjukdom.
  • Disseminerad sjukdom: högdos flukonazol i minst ett år; Amfotericin B vid snabbt förlopp eller graviditet.
  • Meningit kräver livslång flukonazolbehandling — recidivrisken vid utsättning är ca 80 %. Intratekalt amfotericin B vid terapisvikt.

Klinisk pärla

Fråga alltid om utlandsvistelse vid oklar pneumoni med Erythema nodosum och eosinofili. En patient som varit i Arizona eller Kalifornien några veckor tidigare och behandlats utan effekt med Amoxicillin är en klassisk kockidioidomykos — antibiotika biter inte på svamp.

Tenta-fokus

Vävnadsformen är sfärul med endosporer — inte jästcell. Det skiljer Coccidioides från Histoplasma capsulatum (intracellulära jästceller i makrofager, Ohio- och Mississippidalen) och Blastomyces (bredbasigt knoppande jästceller). Alla tre är dimorfa primärpatogener som kan drabba immunkompetenta.

Kopplingar