Enterohepatiska kretsloppet

Vad är det?

Det enterohepatiska kretsloppet beskriver återvinningen av gallsyror mellan tarm och lever, vilket minskar behovet av att syntetisera nya gallsyror.

Gallsyror syntetiseras i levern och sescerneras (utsöndras) med gallan, och tas upp i terminala ileum där de deltar i digestion och absorption av fetter.
Gallsalter återresorberas i blodet i ileum via sekundär aktiv transport (symport med Na+) och transporteras tillbaka till levern via v. porta.
Höga nivåer av återvunnet gallsalt hämmar ny gallsyrasyntes via negativ feedback.
Effektiviserar återanvändning av gallsyror istället för att kroppen behöver tillverka lika mycket nytt varje gång.

fS-Gallsyror: direkt laboratoriemarkör för funktionen i det Enterohepatiska kretsloppet; analyseras med enzymatisk kolorimetrisk metod. Normalt återresorberas ca 95 % av gallsyrorna i distala ileum, och levern extraherar 90–99 % av dem redan vid första passagen genom portablodet — bara en liten mängd når perifert venblod hos friska.
Tolkning: förhöjt fS-Gallsyror ses vid nedsatt leverfunktion, Kolestas och Levercirros, eftersom leverns förmåga att extrahera gallsyror ur portablodet försämras. Används även för uppföljning av levercirros och vid infektiös/toxisk hepatit.
Vid graviditet kan kolestas med stigande gallsyranivåer (debut oftast vecka 30) medföra ökad risk för fetal stress och fosterdöd vid svåra fall.
S-7-alfa-hydroxi-4-kolesten-3-on (i kvot mot totalkolesterol): förhöjt vid gallsyramalabsorption i ileum, avspeglar en kompensatoriskt ökad gallsyrasyntes i levern; används vid utredning av Gallsaltsdiarré och andra diarré-/malabsorptionstillstånd.
PK-INR som indirekt markör: vid störd enterohepatisk cirkulation vid Kolestas saknas gallsalter i tarmen → Malabsorption av fettlösliga vitaminer inklusive K-vitamin → PK-INR kan stiga. Skiljs från egentlig leverparenkymsvikt genom att PK-INR normaliseras efter K-vitamintillförsel vid gallsaltsbrist, men inte vid parenkymsvikt.