Marburgvirus

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Virus · RNA-virus · icke-segmenterat (−)ssRNA · höljeförsett · filamentöst

Snabbfakta

Fält	Värde
Agenstyp	Virus
Familj	Filoviridae, genus Orthomarburgvirus
Genom	Icke-segmenterat negativt enkelsträngat RNA, ca 19 kb
Baltimore-grupp	V ((−)ssRNA)
Hölje	Ja
Morfologi	Trådformig, ofta ringformad eller “shepherd’s crook”
Reservoar	Egyptisk flyghund, Rousettus aegyptiacus — grottlevande
Smittväg	Kontakt med kroppsvätskor; primärt fall via grottexponering
Inkubationstid	2–21 dygn
R₀	Ca 1,6 (liknande Ebola)
Arter	Marburg marburgvirus (inkl. Ravn-varianten)
Målorgan	Makrofager, Dendritiska celler, Endotel, Lever
Anmälningspliktig	Ja — allmänfarlig och samhällsfarlig

Vad är agenset?

• Marburgvirus var det första filoviruset som upptäcktes, 1967, när laboratoriepersonal i Marburg, Frankfurt och Belgrad insjuknade efter kontakt med grönapor importerade från Uganda.
• Genomstruktur och genordning är identisk med Ebolavirus: NP–VP35–VP40–GP–VP30–VP24–L.
• Viktig skillnad mot Ebola: Marburg har ingen RNA-editering av GP-genen och producerar därför inget sGP. GP uttrycks direkt från en enda öppen läsram.
• Två varianter: Marburg och Ravn.
• Letalitet 24–88 % beroende på utbrott; i Angola 2005 var den 88 %.

Epidemiologi

• Utbrott i Uganda, Kenya, DR Kongo, Angola, Ghana, Ekvatorialguinea, Tanzania och Rwanda.
• Nästan alla indexfall har koppling till grottor eller gruvor där egyptiska flyghundar häckar — Kitum Cave i Kenya och Goroumbwa-gruvan i DR Kongo är klassiska exempel.
• Angola 2004–2005: 252 fall, 227 döda — det största utbrottet.
• Rwanda 2024 och Ekvatorialguinea 2023 är de senaste större utbrotten.
• Turister som besöker grottor i Östafrika har importerat enstaka fall till Europa och USA.

Smittvägar och smittsamhet

• Primär zoonotisk smitta: inandning av aerosoliserat flyghundsträck eller kontakt med kontaminerade ytor i grottor och gruvor.
• Sekundär spridning människa till människa via direktkontakt med blod, kräkning, diarré, saliv och andra kroppsvätskor.
• Nosokomial smitta har drivit flera utbrott.
• Sexuell smitta förekommer — viruset persisterar i sperma i månader.
• Liksom Ebola: ingen smittsamhet före symtomdebut.

Livscykel och vektor

• Ingen artropodvektor. Reservoaren är den egyptiska flyghunden, som bär viruset utan att bli sjuk.
• Flyghundarna har säsongsvariation i virusutsöndring, vilket kopplar utbrott till födsloperioderna hos fladdermöss.
• Apor (grönapor, makaker) är inte reservoar utan offer — de dör lika snabbt som människor och fungerar bara som tillfälliga mellanvärdar.

Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes

• Samma mekanism som Ebolavirus: upptag via DC-SIGN och fosfatidylserinreceptorer, katepsinklyvning i endosomen, fusion via NPC1.
• Primära målceller är Makrofager och Dendritiska celler, följt av systemisk spridning till Lever, mjälte, binjurar och Endotel.
• Cytokinstorm, DIC, levernekros, binjurenekros och kapillärläckage med Chock.
• Massiv lymfocytapoptos utan att lymfocyterna själva är infekterade.

Virulensfaktorer

• VP35 — Interferon-antagonist, blockerar RIG-I och IRF3.
• VP40 — hos Marburg (till skillnad från Ebola) är det VP40, inte VP24, som blockerar JAK1 och därmed hela STAT-signaleringen. Detta är en klassisk tentafråga om skillnaden mellan Ebola och Marburg.
• VP24 — hos Marburg binder VP24 istället Keap1 och stör NRF2-medierat oxidativt stressvar.
• GP-muciondomän — döljer epitoper.
• Apoptotisk mimikry via fosfatidylserin.

Symtom och klinisk bild

• Kliniskt oskiljbar från Ebolavirus.
• Abrupt debut med hög feber, svår huvudvärk, uttalad sjukdomskänsla och karakteristisk muskelvärk i ländrygg och lår.
• Dygn 3–5: kraftiga vattniga diarréer, kräkningar, buksmärta. Patienterna beskrivs klassiskt som “spöklika” med insjunkna ögon, uttryckslösa ansikten och extrem letargi.
• Makulopapulöst utslag dygn 5–7.
• Blödningsmanifestationer hos en minoritet.
• Död vanligen dygn 8–9 efter symtomdebut, i multiorgansvikt och chock.
• Överlevare: orkit, hepatit, uveit, myelit, psykos.

Diagnostik

• RT-PCR på blod är förstahandsmetod, kan vara negativ första dygnen.
• Antigen-ELISA, serologi för IgM och IgG.
• BSL-4-laboratorium krävs.
• Uteslut alltid Malaria parallellt.

Behandling och profylax

• Endast understödjande vård finns idag — vätska, elektrolyter, blodprodukter, organstöd. Detta är den stora skillnaden mot Ebola.
• Inget godkänt vaccin och ingen godkänd monoklonal antikropp mot Marburg. Ervebo skyddar inte mot Marburg.
• Kandidatvaccin baserade på rVSV och ChAd3 finns i klinisk prövning och användes under utbrottet i Rwanda 2024.
• Remdesivir och monoklonala antikroppar har testats experimentellt.
• Smittskydd som vid Ebola: högisolering, full skyddsutrustning, säker begravning, kontaktspårning med 21 dygns feberövervakning.

Tenta-fokus

Skillnaderna mot Ebola är det som testas: Marburg har inget sGP (ingen GP-editering), det är VP40 som blockerar JAK1 (hos Ebola är det VP24 som blockerar karyoferin/STAT1-import), reservoaren är specifikt egyptisk flyghund i grottor, och det finns varken vaccin eller specifik behandling.

Klinisk pärla

Fråga alltid en febril hemvändare från Östafrika om grottbesök eller gruvarbete. En turist som varit i Kitum Cave eller på fladdermussafari har en helt annan riskprofil än en som legat på stranden.

Kopplingar

Relaterat: Ebolavirus, Viral hemorragisk feber, DIC, Interferon, Zoonos, Modul 2 - Tropiska sjukdomar