Kardiomyocyt-aktionspotential

Vad är det?

Kardiomyocytens aktionspotential är den unika elektriska signalen i vanliga (icke-pacemaker) hjärtmuskelceller, kännetecknad av en lång platåfas som skiljer den från skelettmuskelns korta aktionspotential.

Mekanism

• Fas 4 (vila): stabil vilomembranpotential.
• Fas 0 (depolarisering): Na+-kanaler öppnas, snabbt Na+-inflöde.
• Fas 1 (initial repolarisering): Na+-kanaler inaktiveras, viss K+ släpps ut.
• Fas 2 (platå): långsamma L-typ kalciumkanaler öppnas – Ca2+-inflöde balanserar pågående K+-utflöde, vilket håller membranpotentialen stabil i cirka 200ms.
• Fas 3 (repolarisering): kalciumkanalerna stängs, K+-utflödet dominerar och återställer vilopotentialen.

Klinisk relevans & Diagnostik

Den långa platåfasen (fas 2) förlänger hjärtcellens refraktärperiod avsevärt, vilket förhindrar att hjärtat kan tetaniseras (en potentiellt dödlig, ihållande kontraktion). Motsvarar QRS-komplex till T-vågen på EKG.

Tenta-fokus

Platåfasen (fas 2, kalciumdriven) är den avgörande skillnaden mot skelettmuskelns korta aktionspotential – detta är den fysiologiska grunden för varför hjärtat aldrig kan tetaniseras.

Kopplingar

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Relaterat: Pacemakerpotential, Tetanus, Verapamil