Pioglitazon
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1
| Klass | Tiazolidindion (glitazon), PPAR-gamma-agonist |
| Verkningsmekanism | Aktiverar PPAR-gamma → ökad insulinkänslighet i fett, muskel och lever |
| Huvudindikation | Typ 2-diabetes |
| Viktigaste kontraindikation | Hjärtsvikt, aktiv blåscancer, leversjukdom |
Vad är det?
- Pioglitazon (Actos) är en peroral antidiabetika av klassen tiazolidindioner (“glitazoner”).
- Verkar som insulinkänslighetshöjare och används vid Typ 2-diabetes, ofta som tillägg när metformin inte räcker.
Verkningsmekanism
- Agonist på den nukleära receptorn PPAR-gamma i fettväv, skelettmuskel och lever.
- Aktiveringen reglerar transkription av gener som styr glukos- och lipidmetabolism → ökad insulinkänslighet.
- Följd: ökat glukosupptag perifert och minskad glukosproduktion i levern, utan att direkt stimulera insulinfrisättning (låg hypoglykemirisk i monoterapi).
Indikationer
- Typ 2-diabetes, som monoterapi eller i kombination med metformin, sulfonylurea eller insulin.
- Särskilt vid uttalad Insulinresistens.
Kontraindikationer och försiktighet
- Hjärtsvikt eller anamnes på hjärtsvikt (vätskeretention).
- Pågående eller tidigare blåscancer, samt outredd makroskopisk hematuri.
- Aktiv leversjukdom (kontrollera leverprover).
- Försiktighet hos äldre och vid osteoporos (ökad frakturrisk).
Biverkningar och interaktioner
- Vätskeretention med ödem och viktuppgång, vilket kan utlösa/förvärra Hjärtsvikt.
- Ökad frakturrisk, särskilt hos kvinnor.
- Möjlig liten riskökning för Blåscancer vid långtidsbruk.
- Interaktion: metaboliseras via CYP2C8; gemfibrozil ökar exponeringen kraftigt.
Klinisk pärla
Pioglitazon ger till skillnad från sulfonylurea låg hypoglykemirisk och kan vara fördelaktigt vid uttalad insulinresistens, men vätskeretentionen begränsar användningen kraftigt.
Tenta-fokus
Kontraindicerat vid hjärtsvikt (vätskeretention) och blåscancer. Verkar via kärnreceptorn PPAR-gamma och ökar insulinkänsligheten utan att öka insulinfrisättningen.
Kopplingar
- PPAR-gamma — kärnreceptorn som aktiveras
- Metformin — vanlig kombinationspartner
- Insulinresistens — det patofysiologiska målet