Karyolys

Kurs: MDBI

Typ	Kärnförändring vid nekros
Mekanism	Enzymatisk nedbrytning av DNA → kärnan bleknar bort
Nyckelfynd	Blek, upplöst kärna i nekrotisk vävnad

Vad är det?

• Karyolys är en av de tre klassiska kärnförändringarna vid celldöd, där kärnan gradvis löses upp och försvinner.
• Speglar irreversibel skada; ses mikroskopiskt i nekrotisk vävnad.

Morfologi

• Kärnan blir blek och basofilifattig eftersom kromatinet bryts ned av DNaser (frisatta endonukleaser).
• De tre kärnförändringarna vid nekros i sekvens:
  • Pyknos – kärnan krymper och blir mörk (kondenserad).
  • Karyorrhexis – kärnan fragmenteras.
  • Karyolys – fragmenten löses upp och kärnan försvinner (efter ca 1–2 dygn).

Förekomst och klinisk betydelse

• Ses i olika former av nekros, t.ex. koagulationsnekros i en hjärtinfarkt där kärnorna försvunnit men cellkonturerna kvarstår.
• Pyknos och karyorrhexis ses även vid apoptos, medan karyolys är mest utmärkande för nekros.
• Tidsförloppet används för att åldersbestämma en infarkt histologiskt.

Tenta-fokus

Kunna ordningen pyknos → karyorrhexis → karyolys. Att kärnorna försvunnit (karyolys) men vävnadsarkitekturen är bevarad är typiskt för koagulationsnekros.

Klinisk pärla

När patologen ser bevarade “spökceller” utan kärnor i en hjärtinfarkt talar det för att infarkten är minst ett par dygn gammal – kärnförändringarna fungerar som en histologisk klocka.

Kopplingar

• Nekros — övergripande process
• Pyknos — tidigare kärnförändring
• Karyorrhexis — mellansteg
• Koagulationsnekros — typisk kontext
• Apoptos — jämförande celldödsform