Ischemisk nekros
Kurs: MDBI
| Typ | Vävnadsdöd orsakad av ischemi |
| Morfologi | Koagulationsnekros (utom i hjärnan) |
| Lokal följd | Infarkt |
Vad är det?
- Ischemisk nekros är celldöd som uppstår när blodförsörjningen blir så otillräcklig att cellskadan blir irreversibel.
- Ett avgränsat område av ischemisk nekros i ett organ kallas en infarkt.
Mekanism
- Ischemi → förlorad oxidativ fosforylering → ATP-brist → svikt i jonpumpar, cellsvullnad och slutligen membran- och mitokondrieskada.
- Ischemi skadar mer än ren hypoxi, eftersom även borttransport av slaggprodukter upphör.
Morfologi
- Dominerande typ är koagulationsnekros: vävnadsarkitekturen bevaras några dagar medan kärnorna försvinner (karyolys).
- Undantag hjärnan: ischemi ger kollikvationsnekros (uppluckring, cystbildning).
- Reperfusion kan tillföra ytterligare skada via syreradikaler.
Klinisk betydelse
- Grunden för hjärtinfarkt, hjärninfarkt, tarminfarkt och akut tubulär nekros.
- Känsligheten varierar: neuron tål minuter, myokard ca 20–30 min, medan bindväv tål timmar.
Tenta-fokus
Ischemisk nekros = koagulationsnekros överallt utom hjärnan (kollikvation). Ett avgränsat område = infarkt. Vävnadens syrekänslighet avgör hur snabbt skadan blir irreversibel (neuron mycket känsliga, bindväv tåligt).
Klinisk pärla
“Ischemi > hypoxi”: vid ren hypoxi finns blodflödet kvar och för bort slagg; vid ischemi stängs både syret och flödet av – därför blir ischemisk skada värre än enbart syrebrist.
Kopplingar
- Infarkt — den avgränsade lesionen av ischemisk nekros
- Ischemi — den utlösande syrebristen
- Koagulationsnekros — den typiska morfologin
- Irreversibel cellskada — tröskeln som passeras
- Reperfusion — kan förvärra skadan