Kolliquationsnekros

Kurs: MDBI

Typ	Nekrostyp där död vävnad omvandlas till trögflytande massa
Nyckelfynd	Enzymatisk upplösning → vätskefylld hålighet
Klassisk lokal	CNS (infarkt) och varbildning

Vad är det?

• Kolliquationsnekros (likvefaktionsnekros) är en form av Nekros där den döda vävnaden löses upp och blir halvflytande.
• Uppstår när hydrolytiska enzymer bryter ned cellstrukturen snabbare än vävnaden hinner denatureras.

Mekanism och morfologi

• CNS-infarkt: hjärnvävnad är fattig på strukturprotein men rik på lipid och enzym → även ischemisk skada ger kolliquation (inte koagulation). Resultatet blir en vätskefylld cysta omgiven av gliaärr.
• Varig infektion: neutrofilernas lysosomala enzymer smälter vävnaden till var → Abscess.
• Morfologiskt ses förlust av vävnadsarkitektur med en central, mjuk/flytande massa — till skillnad från koagulationsnekrosens bevarade “skuggarkitektur”.

Förekomst

• Hjärninfarkt och andra ischemiska CNS-skador.
• Bakteriella abscesser och varig inflammation i alla organ.

Klinisk betydelse

• Läkt CNS-infarkt lämnar en vätskefylld kavitet — förklarar bildfynd vid gammal Stroke.
• En Abscess kräver ofta dränage eftersom den flytande härden är svårgenomtränglig för Antibiotika.

Tenta-fokus

Undantaget: hjärnan ger kolliquationsnekros vid ischemi, medan de flesta andra organ ger Koagulationsnekros. Var-/abscessbildning är den andra klassiska orsaken.

Klinisk pärla

Minnesregel: “hjärnan smälter, andra organ stelnar” — CNS → kolliquation, myokard/Njure/Mjälte → Koagulationsnekros.

Kopplingar

• Nekros — överordnat begrepp
• Koagulationsnekros — huvudsaklig kontrast
• Hjärninfarkt — klassiskt exempel (CNS)
• Abscess — kolliquation vid varig infektion
• Autolys — besläktad enzymatisk vävnadsupplösning