Muskuloskeletal radiologi
Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi
Målsättning
- Kunna förklara för- och nackdelar och vanliga frågeställningar för slätröntgen, Skelettscintigrafi, MR respektive CBCT.
- Kunna beskriva lämpliga bildgivande undersökningar vid frakturer/trauma, artrit/artros och malignitet.
I det muskuloskeletala systemet är slätröntgen fortfarande arbetshästen — de allra flesta frakturfrågeställningar besvaras med en enkel röntgen i två projektioner. De andra metoderna kommer in när slätröntgen inte räcker: DT för komplexa frakturer, MR för mjukdelar och dolda frakturer, och scintigrafi för att söka igenom hela skelettet efter metastaser. Det här avsnittet knyter varje metod till den situation där den tillför något utöver slätröntgen.
Metoder
Slätröntgen
Konventionell slätröntgen är den vanligaste och ofta den enda metod som behövs vid frakturer i extremiteterna, och man tar alltid minst två projektioner för att inte missa en fraktur som bara syns i ett plan. Vid artros är belastad röntgen förstahandsval, eftersom ledspringan då bedöms under den belastning som faktiskt ger symtomen.
DT och CBCT
DT kommer in när frakturen är komplex eller sitter i ett anatomiskt svårt område; vid frakturfrågeställning i skalle och ansikte görs DT alltid. CBCT är ett lågdosalternativ för ansikts- och småskelett där benet är i fokus.
MR
MR är metoden för allt som slätröntgen och DT ser dåligt: mjukdelar som ligament, ryggmärg, diskbråck och spondylodiskit, men också ockulta frakturer — frakturer som helt enkelt inte syns på röntgen eller DT trots klinisk misstanke.
Skelettscintigrafi
Skelettscintigrafi fyller en helt egen funktion: den screenar hela skelettet i en enda undersökning efter metastaser hos patienter med känd tumörsjukdom. Sensitiviteten är mycket hög men specificiteten låg, så ett positivt upptag måste karaktäriseras vidare.
Val per frågeställning
Sammanfattningsvis kan man tänka sig valet som en trappa där man börjar med slätröntgen och går vidare bara när frågan kräver det.
| Frågeställning | Undersökning |
|---|---|
| Fraktur (extremitet) | Skelettröntgen (minst två projektioner) |
| Komplex fraktur / skalle / ansikte | DT/CBCT |
| Ockult fraktur (normal röntgen) | MR eller DT |
| Artros | Belastad slätröntgen |
| Mjukdels-/ligamentskada, Diskbråck | MR |
| Skelettmetastaser (screening) | Skelettscintigrafi |
Definition
Ockult fraktur = fraktur som inte syns på slätröntgen (eller DT) men ger klinisk misstanke; klassiskt skafoideum och höftfraktur hos äldre → kompletteras med MR.
Tenta-fokus
S. aureus dominerar skelett-/ledinfektioner (jfr mikrobiologin), och slätröntgen är förstahand vid frakturer och artros. Vid stark frakturmisstanke men normal röntgen → MR/DT.
Klinisk pärla
Skelettscintigrafi svarar på “finns det metastaser någonstans i skelettet?” i en enda undersökning; ett positivt upptag karaktäriseras sedan vidare med MR eller DT.