Antikolinergika vid parkinsonism

Kurs: Basvetenskap 4

Vad är det?

Antikolinergika vid parkinsonism (t.ex. biperiden/akineton) används sällan vid egentlig Parkinsons sjukdom men ges ofta mot tremorsymtom, och är vanligare vid parkinsonism som uppstår vid biverkningar av neuroleptika.

Detaljer

Substanser	Biperiden (Akineton), Triheksyfenidyl, i Sverige numera sparsamt använda
Verkningsmekanism	Blockerar muskarina M1-receptorer på striatala kolinerga interneuron
Rationale	Vid Parkinsons sjukdom faller dopaminet bort i striatum, vilket lämnar det kolinerga systemet relativt överaktivt — antikolinergika återställer dopamin/acetylkolin-balansen
Bäst effekt på	Vilotremor och rigiditet. Har liten eller ingen effekt på bradykinesi

• Var den första effektiva parkinsonbehandlingen (belladonna-alkaloider, 1860-talet) — långt före levodopa.
• Har fortsatt en tydlig plats vid läkemedelsutlöst parkinsonism och akut dystoni efter neuroleptika, där biperiden ges intravenöst med dramatisk effekt.

Biverkningar — den klassiska antikolinerga triaden och mer:

Perifera	Centrala
Muntorrhet, förstoppning	Konfusion, hallucinationer
Urinretention	Minnesstörning
Ackommodationsstörning, akut glaukom	Sedering, delirium
Takykardi, nedsatt svettning	Försämrad exekutiv funktion

Tenta-fokus

Antikolinergika ska undvikas hos äldre och är kontraindicerade vid kognitiv svikt — de finns på Socialstyrelsens lista över olämpliga läkemedel till äldre. Långvarig antikolinerg börda är associerad med ökad risk för demens. De är därför i praktiken reserverade för yngre patienter med tremordominant sjukdom.

Klinisk pärla

Minnesramsan för antikolinerg förgiftning: “Blind as a bat, mad as a hatter, red as a beet, hot as a hare, dry as a bone”. Antidot är Fysostigmin, som till skillnad från neostigmin passerar blod–hjärnbarriären.

Kopplingar

Relaterat: Parkinsons sjukdom, Antipsykotika