Osteopeni

Kurs: MDBI

Typ	Sänkt benmineraltäthet mellan normalt och osteoporos
Nyckelfynd	DXA T-score mellan −1,0 och −2,5
Mekanism	Obalans i benremodelleringen (resorption > nybildning)
Klinisk vikt	Ökad frakturrisk; förstadium till osteoporos

Vad är det?

• Osteopeni betecknar en måttligt sänkt benmineraltäthet som ännu inte når gränsen för osteoporos.
• Enligt WHO:s DXA-kriterier: normalt T-score ≥ −1,0; osteopeni −1,0 till −2,5; osteoporos ≤ −2,5.
• Är inte en sjukdom i sig utan en densitometrisk riskmarkör.

Mekanism

• Uppstår när benresorptionen via osteoklaster överstiger nybildningen via osteoblaster i remodelleringen.
• Påskyndas av östrogenbrist (postmenopausalt), stigande ålder, glukokortikoider och immobilisering.

Orsaker och riskfaktorer

• Ålder, kvinnligt kön och postmenopausal östrogenbrist.
• Sekundärt vid Hyperkortisolism, hyperparatyreoidism, D-vitaminbrist och malabsorption.

Diagnostik och klinisk betydelse

• Mäts med DXA; T-score jämför med ung frisk referenspopulation.
• Framtida fragilitetsfrakturrisk värderas ofta med FRAX, som väger in kliniska riskfaktorer utöver bentätheten.
• Handläggning är primärt livsstil (fysisk aktivitet, kalcium, D-vitamin); läkemedel reserveras för hög total frakturrisk.

Tenta-fokus

Kunna WHO:s T-score-gränser: osteopeni = −1,0 till −2,5, osteoporos = ≤ −2,5. Diagnosen ställs med DXA, inte med vanlig slätröntgen.

Klinisk pärla

Många fragilitetsfrakturer inträffar hos personer med osteopeni snarare än manifest osteoporos, eftersom gruppen är så stor. Därför vägs alltid kliniska riskfaktorer (FRAX) in — inte bara T-score.

Kopplingar

• Benskörhet — osteopeni är det lindrigare förstadiet
• Bentäthetsmätning — diagnostisk metod (DXA)
• Fragilitetsfraktur — den kliniska konsekvensen
• Postmenopausal osteoporos — vanligaste progressionen
• Benremodellering — patofysiologisk grund