Joniserande strålning

Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi Avsnitt: 02 Strålskydd

Vad är det?

Joniserande strålning är strålning med tillräcklig energi att slå loss elektroner (jonisera atomer) och därmed skada DNA. Vid röntgen, DT och nuklearmedicin utsätts patienten för sådan strålning, som adderas till den naturliga bakgrundsstrålningen (i genomsnitt ca 1 mSv/år).

Mekanism

• Strålningen kan ge DNA-skada → mutation → cancer. Denna (stokastiska) risk antas vara linjärt proportionell mot dosen utan tröskel.
• Vid mycket höga doser tillkommer akuta (deterministiska) strålskador vars allvarlighetsgrad ökar med dosen.
• Effektiv dos mäts i mSv).

Undersökning	Effektiv dos	Motsvarar
Lungröntgen	~0,1 mSv	~20 tandröntgen / en transatlantisk flygresa
DT huvud	~2 mSv	~2 ländryggsröntgen
DT buk	~6–10 mSv	~6–10 års bakgrundsstrålning

Klinisk relevans & Diagnostik

• Modaliteter med joniserande strålning: slätröntgen, DT och nuklearmedicin/PET. Utan: Ultraljud och MR.
• Cancerrisken uppskattas till ~10 % per Sievert (genomsnitt), 2–3 gånger högre för yngre och störst för flickor (strålkänslig bröstvävnad).

Tenta-fokus

Kunna vilka modaliteter som ger joniserande strålning (röntgen, DT, nuklearmedicin/PET) och att risken antas linjär utan tröskel — varje undersökning måste därför berättigas och optimeras.

Klinisk pärla

En DT-buk (~6–10 mSv) motsvarar flera års naturlig bakgrundsstrålning — en användbar referens när man förklarar risk för patienten.

Kopplingar

Relaterat: Strålskydd, Sievert, Datortomografi (DT), Scintigrafi, Cancer, DNA