Strålskydd
Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi
Målsättning
- Kunna redogöra för riskerna med joniserande strålning och vilka modaliteter som genererar den.
- Kunna förklara principerna berättigande och optimering (ALARA) samt personalens skydd genom tid, avstånd och skärmning.
Att beställa en röntgenundersökning innebär alltid att väga nyttan av bilden mot risken med strålningen. För att kunna göra den avvägningen på ett vettigt sätt behöver man förstå vad joniserande strålning faktiskt gör med kroppen, hur dosen mäts och vilka två principer — berättigande och optimering — som styr all klinisk användning. Detta avsnitt knyter ihop fysiken från föregående avsnitt med det praktiska strålskyddet i vården.
Joniserande strålning och dess risker
Joniserande strålning definieras av att den har tillräckligt hög energi för att slå loss elektroner från atomer och därigenom skada DNA. Vid röntgen, DT och nuklearmedicin adderas denna strålning till den naturliga bakgrundsstrålning vi ändå utsätts för hela tiden (i genomsnitt cirka 1 mSv/år). Skadorna som strålningen ger delas in i två principiellt olika typer, och skillnaden mellan dem är central för att förstå riskbilden.
Stokastiska och deterministiska effekter
De stokastiska effekterna — cancer och mutationer — är de som är relevanta vid diagnostiska doser. Här ökar sannolikheten för skada med dosen, och man antar att sambandet är linjärt utan tröskel, det vill säga att det inte finns någon helt säker lägsta dos. Själva allvarlighetsgraden om skadan väl uppstår är däremot oberoende av dosen. De deterministiska (akuta) strålskadorna fungerar tvärtom: de uppträder först när man passerat en viss tröskeldos och blir sedan allvarligare ju högre dosen är. Sådana skador ses bara vid mycket höga doser och är därför inte något man möter i vanlig diagnostik.
Effektiv dos och Sievert
Den dos som är relevant för strålningens biologiska risk mäts som effektiv dos i mSv). För att få en känsla för storleksordningarna är det bra att kunna jämföra vanliga undersökningar med vardagliga referenser.
| Undersökning | Effektiv dos | Motsvarar |
|---|---|---|
| Lungröntgen | ~0,1 mSv | ~20 tandröntgen / en transatlantisk flygresa |
| DT huvud | ~2 mSv | ~2 ländryggsröntgen |
| DT buk | ~6–10 mSv | ~6–10 års bakgrundsstrålning |
Cancerrisken uppskattas grovt till ungefär 10 % per Sievert i genomsnitt, men den är 2–3 gånger högre för yngre individer och störst för flickor, eftersom bröstvävnaden är särskilt strålkänslig. Det är detta som gör åldersaspekten så viktig när man beställer undersökningar.
Berättigande och optimering
All klinisk strålanvändning vilar på två principer som är värda att hålla isär. Berättigandebedömningen handlar om själva beslutet att göra undersökningen: varje remiss bedöms av röntgenläkare eller personal för att avgöra om undersökningen verkligen är motiverad, och om frågan istället kan besvaras med en metod utan strålning som MR eller Ultraljud. Optimeringen, som brukar sammanfattas med akronymen ALARA (As Low As Reasonably Achievable), handlar om hur undersökningen görs när den väl är beslutad: protokollet ska ge en diagnostiskt tillräcklig bild till lägsta rimliga dos.
Strålskydd för personal — tid, avstånd, skärmning
Personalens eget strålskydd bygger på tre enkla grundprinciper som alla följer direkt av fysiken: ju kortare tid, ju större avstånd och ju mer skärmning, desto lägre dos.
| Grundprincip | Åtgärd |
|---|---|
| Tid | Minimera exponeringstiden vid genomlysning |
| Avstånd | Öka avståndet till strålkällan |
| Skärmning | Blyförkläde (~95 %), blyglasögon, blyskärm |
Särskilda grupper
Barn och gravida är de mest strålkänsliga grupperna — barn på grund av högre celldelningsfrekvens och längre förväntad livslängd, och fostret på grund av sin snabba utveckling. För dessa prioriteras därför metoder utan strålning så långt det går, och vid graviditet tas särskild hänsyn i varje enskilt beslut.
Definition
Berättigande = ska undersökningen alls göras (nytta > risk)? Optimering (ALARA) = givet att den görs, lägsta dos som ändå ger diagnostisk bild.
Tenta-fokus
Modaliteter med joniserande strålning: slätröntgen, DT och nuklearmedicin/PET. Personalens tre grundprinciper: tid, avstånd, skärmning. Risken antas linjär utan tröskel.
Klinisk pärla