Atrioventrikulärnoden
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1
Vad är det?
- Liten ansamling specialiserade myocyter i Kochs triangel i höger förmaks botten, avgränsad av koronarsinusmynningen, trikuspidalisklaffens septala segel och Todaros sena.
- Den enda elektriska förbindelsen mellan förmak och kammare – resten av annulus fibrosus är elektriskt isolerande.
- Har två uppgifter: att fördröja impulsen så att kamrarna hinner fyllas, och att skydda kamrarna vid förmakstakyarytmier.
Varför är det viktigt / Mekanism
Elektrofysiologi
| Egenskap | AV-noden | Sinusknutan | Arbetsmyokard |
|---|---|---|---|
| Uppåtslag i aktionspotentialen | Kalciumberoende (L-typ) | Kalciumberoende | Natriumberoende |
| Ledningshastighet | 0,05 m/s (långsammast) | Långsam | 0,5–4 m/s |
| Egen automaticitet | 40–60/min | 60–100/min | 20–40/min (Purkinje) |
| Autonom känslighet | Mycket hög | Mycket hög | Låg |
- Den långsamma ledningen beror på att uppåtslaget drivs av L-typs kalciumkanaler i stället för snabba natriumkanaler, samt på få gap junctions.
- Dekrementell ledning: ju snabbare impulserna kommer, desto längre blir fördröjningen. Det är denna egenskap som gör AV-noden till ett frekvensfilter vid Förmaksflimmer.
- Parasympatikus (vagus) förlänger ledningstiden, sympatikus förkortar den – därför ökar PQ-tiden i vila och vid carotissinusmassage via Nucleus tractus solitarius.
- Blodförsörjs hos cirka 90 % från höger kranskärl – därför är AV-block vanligt vid inferior hjärtinfarkt.
Klinisk relevans & Diagnostik
Klinisk relevans
| Tillstånd | Mekanism |
|---|---|
| AV-block I | Förlängd PQ >0,20 s – ofta godartat |
| AV-block II Mobitz I (Wenckebach) | Successivt längre PQ tills slag faller bort – i AV-noden, oftast benignt |
| AV-block II Mobitz II | Plötsligt bortfall utan förvarning – infranodalt, hög risk för progress |
| AV-block III | Total blockad, ersättningsrytm – pacemakerindikation |
| AVNRT | Dubbla ledningsbanor (snabb/långsam) → reentry i noden; vanligaste regelbundna SVT hos unga |
| WPW | Extra bana utanför noden → preexcitation, deltavåg |
- Frekvenskontroll vid förmaksflimmer bygger helt på AV-nodens dekrementella ledning: betablockad, diltiazem och digoxin bromsar noden.
- Vid AVNRT bryts arytmin med vagala manövrar eller adenosin, som kortvarigt blockerar noden och därmed reentrykretsen.
- Kateterablation av den långsamma banan botar AVNRT med liten risk för AV-block III.
Tenta-fokus
Ge aldrig AV-nodblockerande läkemedel (verapamil, digoxin, adenosin) vid förmaksflimmer med preexcitation (WPW). Impulserna leds då enbart via den accessoriska banan, kammarfrekvensen skenar och risken för ventrikelflimmer är stor.
Klinisk pärla
Wenckebach-block vid inferior infarkt är oftast övergående och vagalt medierat – atropin fungerar. Mobitz II vid anterior infarkt sitter distalt i retledningssystemet, svarar inte på atropin och kräver pacemaker.
Klinisk pärla
Adenosin har en halveringstid på under tio sekunder och ger en kort, fullständig AV-blockad. Även när det inte bryter arytmin är det diagnostiskt: förmaksflimmer och förmaksfladder demaskeras när kammarsvaret bromsas.
Kopplingar
Relaterat: Kalciumkanaler, Förmaksflimmer, Hjärtmuskulatur, Kranskärlssjukdom, Nucleus tractus solitarius, Plötslig hjärtdöd, Basvetenskap 5 Moment 1