Ben (skelett)

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Mineraliserad bindväv som utgör skelettet. Består av kortikalt (kompakt) ben ytterst och trabekulärt (spongiöst) ben innerst, det senare med benmärg i håligheterna.
• Cellerna är osteoblaster (bygger), osteocyter (inmurade, mekanosensorer) och osteoklaster (bryter ned). Matrix är typ I-kollagen mineraliserad med hydroxyapatit.

Varför skelettet är kliniskt särpräglat vid infektion

• Osteomyelit uppstår hematogent (vanligast hos barn, i metafysen där blodflödet är långsamt och kapillärerna fenestrerade), genom direkt inokulation vid öppen fraktur eller kirurgi, eller genom spridning från angränsande mjukdelsinfektion — klassiskt vid diabetesfotsår.
• Dominerande agens är Staphylococcus aureus. Hos barn även Kingella kingae, vid sicklecellanemi Salmonella, vid protes Koagulasnegativa stafylokocker.
• Bakterien inducerar osteoklastaktivering och lokal ischemi, vilket ger avlöst dött ben — sekvester. Runt det bildas nybildat ben, involucrum.
• Dött ben har ingen blodförsörjning. Antibiotika når inte dit, och bakterierna överlever i biofilm. Detta är förklaringen till att osteomyelit kräver lång behandling (veckor till månader) och ofta kirurgisk revision.

Diagnostik

• MR är känsligast tidigt och visar benmärgsödem inom dagar; slätröntgen blir patologisk först efter 2–3 veckor.
• Benbiopsi med odling är referensmetod — ytliga sårodlingar speglar inte agens i benet och ska inte styra behandlingen.

Tenta-fokus

Odla från ben, inte från såret. Vid diabetesfotsår med misstänkt osteomyelit korrelerar ytlig svabbodling dåligt med det verkliga agenset i benet. Kom också ihåg probe-to-bone-testet: kan man med en steril sond känna ben i botten av såret är sannolikheten för osteomyelit hög.

Kopplingar

Relaterat: Osteomyelit, Staphylococcus aureus, MR, Septisk artrit, Kingella kingae, Biofilm, Diabetes, Protesinfektion