Vibrio parahaemolyticus

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Bakterie · Gramnegativ krökt stav · halofil · livsmedelsburen tarmpatogen

Snabbfakta

Fält	Värde
Agenstyp	Bakterie, ej sporbildande
Familj	Vibrionaceae
Gram och morfologi	Gramnegativ, krökt/pleomorf stav
Oxidas / katalas	Oxidaspositiv
Rörlighet / sporer	Två rörelseapparater – en polär flagell för simning i vätska och laterala flageller för svärmning på ytor; inga sporer
Syrekrav	Fakultativt anaerob
Växtbetingelser	Halofil, kräver 2–3 % NaCl; TCBS-agar ger gröna kolonier (sackarosnegativ)
Reservoar	Kustnära saltvatten och bräckt vatten, sediment, fisk, skaldjur, ostron
Vektor	Ingen
Smittväg	Intag av rå eller otillräckligt tillagad fisk och skaldjur; även sårkontamination i havsvatten
Infektionsdos	Hög, ~10⁵–10⁷
Inkubationstid	4–96 timmar, oftast 12–24 timmar
R₀	0 – smittar inte mellan människor
Målorgan	Tunntarm och kolon; mer sällan hud och mjukdelar
Anmälningspliktig	Nej

Vad är agenset?

• Vibrio parahaemolyticus är en halofil marin bakterie som är den vanligaste orsaken till skaldjursrelaterad gastroenterit i världen – dominerande i Japan, Sydostasien och längs USA:s kuster.
• Isolerades första gången i Japan 1950 efter ett utbrott kopplat till halvtorkad sardin med 272 sjuka och 20 döda.
• Till skillnad från Vibrio vulnificus är den framför allt en tarmpatogen och orsakar sällan fulminant sepsis hos immunkompetenta.
• Har två kromosomer, vilket är typiskt för vibrio-släktet.

Epidemiologi

• Beräknas orsaka miljontals fall årligen globalt; i Japan har den historiskt stått för 20–30 % av all livsmedelsburen sjukdom, kopplat till sushi- och sashimikonsumtion.
• Uttalad sommarsäsong – som alla vibrioner kräver den vattentemperatur över cirka 15–20 °C.
• Pandemisk klon O3:K6 uppträdde i Indien 1996 och spreds därefter globalt inklusive till Sydamerika (Chile 2004–2007) och USA. Ett tydligt exempel på att även miljöbakterier kan bilda pandemiska kloner.
• Klimatuppvärmningen har flyttat utbredningen norrut; fall har rapporterats från Alaska och från nordeuropeiska vatten inklusive Östersjön.
• I Sverige är fall ovanliga och oftast reserelaterade.

Smittvägar och smittsamhet

• Rå eller otillräckligt värmebehandlad fisk och skaldjur – ostron, musslor, räkor, krabba, sushi.
• Korskontamination i köket och otillräcklig kylkedja är viktiga faktorer, eftersom bakterien förökar sig snabbt vid rumstemperatur (generationstid under 10 minuter under optimala förhållanden – bland de snabbaste bland bakterier).
• Sårkontamination vid bad eller vid hantering av skaldjur ger mjukdelsinfektion.
• Smittar inte mellan människor.

Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes

• Kräver hög infektionsdos eftersom magsyran dödar de flesta bakterier.
• Adhererar till tunntarmsepitelet med MAM7-adhesin och pili.
• Två Typ III-sekretionssystem med olika uppgifter:
  • T3SS1 (på kromosom 1, finns hos alla stammar) – cytotoxiskt, orsakar autofagi, cellrundning och celldöd; ansvarar för systemtoxiciteten.
  • T3SS2 (på patogenicitetsön på kromosom 2, endast hos kliniska stammar) – enterotoxiskt, driver vätskesekretionen och invasionen av tarmepitelet. Detta är den avgörande virulensdeterminanten.
• Ger en kombinerad inflammatorisk och sekretorisk diarré – till skillnad från kolerans rent sekretoriska bild kan avföringen innehålla blod och leukocyter.

Virulensfaktorer

• TDH (termostabilt direkt hemolysin) – ger Kanagawafenomenet, betahemolys på Wagatsuma-agar. Kanagawapositiva stammar är i praktiken de patogena, trots att de utgör mindre än 1–2 % av miljöisolaten. TDH är ett porbildande toxin som stör jontransporten och orsakar vätskesekretion samt kardiotoxicitet.
• TRH (TDH-relaterat hemolysin) – funktionellt likvärdigt, finns hos vissa kliniska stammar som saknar TDH.
• T3SS1 och T3SS2 – se ovan; T3SS2 samreglerad med TDH på samma patogenicitetsö.
• Termostabilt hemolysin (TLH) och fosfolipaser.
• Laterala flageller och svärmning – kolonisation av ytor och biofilmbildning i skaldjur.
• Järnupptagssystem (vibrioferrin).
• Typ VI-sekretionssystem – interbakteriell konkurrens.

Symtom och klinisk bild

• Vattnig diarré som dominerande symtom, ofta explosiv.
• Kraftiga buksmärtor och kramper, illamående, kräkningar.
• Måttlig feber och huvudvärk hos ungefär hälften.
• Blodig eller slemmig avföring hos en minoritet – vanligare än man tror och kan förväxlas med shigellos.
• Självläkande på 2–3 dygn hos immunkompetenta.
• Sårinfektion efter havsvattenexponering: cellulit som i sällsynta fall progredierar till nekrotiserande mjukdelsinfektion.
• Sepsis är sällsynt och drabbar då patienter med Levercirros, diabetes eller järnöverskott – samma riskgrupper som vid Vibrio vulnificus, men mortaliteten är betydligt lägre.

Klinisk pärla

Kombinationen sushi eller ostron för ett halvt till ett dygn sedan + explosiv vattnig diarré med kraftiga kramper + sommar ska väcka misstanke om V. parahaemolyticus. Differentialdiagnostiskt är Norovirus snabbare (12–24 h) och mer kräkningsdominerat, medan B. cereus emetisk form kommer inom 1–6 timmar med nästan enbart kräkningar.

Diagnostik

• Faecesodling på TCBS-agar – gröna kolonier. Rutinodlingar för tarmpatogener innehåller inte alltid TCBS, så laboratoriet måste informeras vid skaldjursanamnes.
• Kanagawatest (Wagatsuma-agar) och PCR för tdh och trh för att skilja patogena från apatogena stammar.
• PCR-paneler för gastroenterit inkluderar ofta Vibrio spp.
• Blod- och sårodling vid invasiv sjukdom.

Behandling och profylax

• Rehydrering är basen – peroralt i de flesta fall.
• Antibiotika behövs oftast inte vid gastroenterit hos immunkompetenta. Vid svår eller långdragen sjukdom, eller vid underliggande sjukdom: doxycyklin, alternativt ciprofloxacin eller ett tredje generationens cefalosporin.
• Vid sårinfektion och sepsis: samma regim som vid Vibrio vulnificus – doxycyklin + ceftazidim, plus kirurgisk debridering vid behov.
• Profylax: genomstekt eller kokt fisk och skaldjur, obruten kylkedja (bakterien fördubblas på under 10 minuter i rumstemperatur), separata redskap för rått och tillagat, samt att riskgrupper avstår från råa skaldjur. Inget vaccin finns.

Kopplingar

Relaterat: Vibrio cholerae, Vibrio vulnificus, Typ III-sekretionssystem, Gastroenterit, Livsmedelsburen infektion, Norovirus, Modul 4 - Mag- och tarminfektioner & antimikrobiell behandling