Vakuol
Kurs: MDBI
| Typ | Cellulär struktur / morfologiskt fynd |
| Innehåll | Vätska, lipid, glykogen eller upptaget material |
| Nyckelfynd | Klar, rund intracellulär hålighet i cytoplasman |
Vad är det?
- En membranomsluten, vätske- eller ämnesfylld hålighet i cytoplasman. Vakuoler kan vara fysiologiska (t.ex. endocytosvakuoler, autofagosomer) eller uttryck för cellskada.
- I histopatologi/cytologi är vakuolisering ett vanligt och diagnostiskt viktigt morfologiskt fynd.
Morfologi och typer
- Vattenvakuoler vid hydropisk (vakuolär) degeneration — cellsvullnad vid tidig, reversibel cellskada (störd K⁺-ATPas, t.ex. vid ischemi).
- Fettvakuoler vid steatos (leverförfettning) — en stor vakuol trycker kärnan åt sidan.
- Slemvakuol i signetringsceller — patognomont för vissa adenocarcinom (ventrikel, kolon).
- Autofagiska vakuoler vid nedbrytning av egna organeller.
Klinisk betydelse
- Vakuolisering signalerar ofta metabol påfrestning, lagringssjukdom eller malign körtelcell.
- Signetringsceller med slemvakuol är ett larmfynd för diffus ventrikelcancer.
Tenta-fokus
Koppla vakuoltyp till mekanism: vattenvakuol = hydropisk degeneration (reversibel skada), fettvakuol = steatos, slemvakuol = signetringscell (malign).
Klinisk pärla
En enda stor cytoplasmavakuol som skjuter kärnan mot cellranden talar för antingen fettinlagring (Steatos) eller slemproduktion (Signetringscell) — sammanhanget avgör vilket.
Kopplingar
- Hydropisk degeneration — vakuolär cellsvullnad vid reversibel skada
- Steatos — fettvakuoler i leverceller
- Signetringscell — malign slemvakuol
- Autofagi — bildar autofagiska vakuoler
- Cellskada — övergripande sammanhang