Huntingtons sjukdom

Kurs: Basvetenskap 2, Basvetenskap 4

Vad är det?

Huntingtons sjukdom är en autosomalt dominant neurodegenerativ sjukdom med försämrad funktion och struktur i neuron, som ger motorikstörning och demens. Orsakas av ett muterat protein (kodat av huntingtin-genen) som är giftigt specifikt för D2-MSNs (D2-medium spiny neurons) i Basala Ganglierna.

Detaljer

• Nedärvningsmönster: autosomal dominant.
• Man föds inte med sjukdomen – debut sker senare i livet (50–70 år).
• Ärftlig, men man vet ofta inte om man bär anlaget förrän man redan fått barn.
• Anticipation – tidigare debut än vanligt hos kommande generationer; i meiosen expanderar (förlängs) den sjukdomsorsakande gensekvensen, vilket gör att fler upprepade aminosyror produceras.
• Patofysiologi i basala ganglierna: till skillnad från Parkinsons sjukdom finns inget problem i Substantia nigra pars compacta (SNc). Istället sker en degeneration av D2-aktiviteten → mindre inhibering av GPe → GPe blir överaktiv → ökad inhibering av outputstrukturerna GPi och SNr → för lite output från basala ganglierna och mindre tonisk inhibering av Thalamus → överaktivitet och okontrollerade rörelser. Detta kallas hyperkinesi (onormalt stor muskelrörelseaktivitet i hela kroppen).

Tenta-fokus

Anticipation är ett klassiskt exempel-koncept: symtomdebut blir tidigare för varje generation eftersom repeat-sekvensen i genen expanderar vid meios. Jämför Huntington (hyperkinesi, D2-MSN-degeneration) mot Parkinson (hypokinesi, SNc-degeneration) — motsatta rörelsestörningar från olika delar av basala ganglie-kretsen.

Kopplingar

Relaterat: Modul 1 - Genetik och cellbiologins grunder, Autosomal nedärvning, Akondroplasi, Marfans syndrom, Parkinsons sjukdom, Basala Ganglierna