amastigoter

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Den intracellulära, orörliga utvecklingsformen hos trypanosomatida parasiter — främst Leishmania och Trypanosoma cruzi.
  • Rund till oval, 2–5 µm, med tydlig cellkärna och ett kinetoplast (extranukleärt mitokondriellt DNA) som är det diagnostiska kännetecknet.
  • Saknar fri, funktionell flagell (endast en rudimentär, internaliserad flagell finns).

Livscykelformer hos trypanosomatider

  • Amastigot: intracellulär, orörlig, ingen extern flagell — form i däggdjursvärden.
  • Promastigot: fri flagell framtill, kinetoplast anteriort — form i sandmyggans tarm (Leishmania).
  • Epimastigot: flagell utgår mitt på kroppen — form i vektorns tarm (Trypanosoma).
  • Trypomastigot: flagell med undulerande membran längs hela kroppen, kinetoplast posteriort — infektiös/blodform.

Amastigoter vid leishmaniasis

  • Sandmyggan (Phlebotomus, Lutzomyia) injicerar promastigoter vid blodmål.
  • Promastigoter fagocyteras av makrofager och omvandlas till amastigoter inuti fagolysosomen.
  • Lipofosfoglykan (LPG) och gp63 hämmar fagolysosomal försurning och komplementmedierad avdödning — parasiten överlever i den cell som skulle döda den.
  • Amastigoterna förökar sig genom binär delning tills makrofagen brister och nya makrofager infekteras.
  • Sandmyggan tar upp infekterade makrofager vid nästa blodmål och cykeln sluts.

Amastigoter vid Chagas sjukdom

  • Trypanosoma cruzi överförs av vägglusliknande skinnbaggar (triatominer) via avföring som gnids in i bettsåret eller slemhinnan.
  • Trypomastigoter invaderar celler och omvandlas till amastigoter, framför allt i hjärtmuskel och glatt muskulatur i esofagus och kolon.
  • Kronisk fas: kardiomyopati med arytmier och hjärtsvikt, samt megaesofagus och megakolon.

Klinisk betydelse och diagnostik

  • Amastigoter påvisas mikroskopiskt i Giemsafärgade utstryk eller biopsier — “Leishman-Donovan-kroppar”.
  • Kutan leishmaniasis: skrap eller biopsi från sårkant.
  • Visceral leishmaniasis (kala-azar): benmärgs- eller mjältaspirat, ibland lymfkörtelaspirat; ger feber, viktnedgång, hepatosplenomegali och pancytopeni.
  • Odling på NNN-medium ger promastigoter; PCR har högst sensitivitet och ger artbestämning.
  • rK39-snabbtest används för visceral leishmaniasis i fält.

Behandling

  • Visceral leishmaniasis: liposomalt amfotericin B är förstahandsval i Europa; miltefosin och paromomycin används i endemiska områden.
  • Kutan leishmaniasis: ofta självläkande; lokal eller systemisk behandling vid utbredda, ansiktsnära eller mukokutana former.
  • Chagas: bensnidazol eller nifurtimox — bäst effekt i akut fas och hos barn.

Klinisk pärla

Feber, uttalad splenomegali och pancytopeni hos en person som vistats runt Medelhavet, i Östafrika eller på Indiska halvön ska väcka misstanke om visceral leishmaniasis — leta amastigoter i benmärgsaspirat.

Tenta-fokus

Kunna skilja de fyra formerna på flagellens läge i förhållande till kinetoplasten. Amastigot = intracellulär i makrofag, ingen fri flagell; kinetoplasten är det som avslöjar parasitfamiljen.

Kopplingar

  • Leishmania — huvudsaklig parasit med amastigotstadium
  • Makrofager — värdcellen där amastigoten överlever
  • Tropikmedicin — endemisk utbredning