amastigoter
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Den intracellulära, orörliga utvecklingsformen hos trypanosomatida parasiter — främst Leishmania och Trypanosoma cruzi.
- Rund till oval, 2–5 µm, med tydlig cellkärna och ett kinetoplast (extranukleärt mitokondriellt DNA) som är det diagnostiska kännetecknet.
- Saknar fri, funktionell flagell (endast en rudimentär, internaliserad flagell finns).
Livscykelformer hos trypanosomatider
- Amastigot: intracellulär, orörlig, ingen extern flagell — form i däggdjursvärden.
- Promastigot: fri flagell framtill, kinetoplast anteriort — form i sandmyggans tarm (Leishmania).
- Epimastigot: flagell utgår mitt på kroppen — form i vektorns tarm (Trypanosoma).
- Trypomastigot: flagell med undulerande membran längs hela kroppen, kinetoplast posteriort — infektiös/blodform.
Amastigoter vid leishmaniasis
- Sandmyggan (Phlebotomus, Lutzomyia) injicerar promastigoter vid blodmål.
- Promastigoter fagocyteras av makrofager och omvandlas till amastigoter inuti fagolysosomen.
- Lipofosfoglykan (LPG) och gp63 hämmar fagolysosomal försurning och komplementmedierad avdödning — parasiten överlever i den cell som skulle döda den.
- Amastigoterna förökar sig genom binär delning tills makrofagen brister och nya makrofager infekteras.
- Sandmyggan tar upp infekterade makrofager vid nästa blodmål och cykeln sluts.
Amastigoter vid Chagas sjukdom
- Trypanosoma cruzi överförs av vägglusliknande skinnbaggar (triatominer) via avföring som gnids in i bettsåret eller slemhinnan.
- Trypomastigoter invaderar celler och omvandlas till amastigoter, framför allt i hjärtmuskel och glatt muskulatur i esofagus och kolon.
- Kronisk fas: kardiomyopati med arytmier och hjärtsvikt, samt megaesofagus och megakolon.
Klinisk betydelse och diagnostik
- Amastigoter påvisas mikroskopiskt i Giemsafärgade utstryk eller biopsier — “Leishman-Donovan-kroppar”.
- Kutan leishmaniasis: skrap eller biopsi från sårkant.
- Visceral leishmaniasis (kala-azar): benmärgs- eller mjältaspirat, ibland lymfkörtelaspirat; ger feber, viktnedgång, hepatosplenomegali och pancytopeni.
- Odling på NNN-medium ger promastigoter; PCR har högst sensitivitet och ger artbestämning.
- rK39-snabbtest används för visceral leishmaniasis i fält.
Behandling
- Visceral leishmaniasis: liposomalt amfotericin B är förstahandsval i Europa; miltefosin och paromomycin används i endemiska områden.
- Kutan leishmaniasis: ofta självläkande; lokal eller systemisk behandling vid utbredda, ansiktsnära eller mukokutana former.
- Chagas: bensnidazol eller nifurtimox — bäst effekt i akut fas och hos barn.
Klinisk pärla
Feber, uttalad splenomegali och pancytopeni hos en person som vistats runt Medelhavet, i Östafrika eller på Indiska halvön ska väcka misstanke om visceral leishmaniasis — leta amastigoter i benmärgsaspirat.
Tenta-fokus
Kunna skilja de fyra formerna på flagellens läge i förhållande till kinetoplasten. Amastigot = intracellulär i makrofag, ingen fri flagell; kinetoplasten är det som avslöjar parasitfamiljen.
Kopplingar
- Leishmania — huvudsaklig parasit med amastigotstadium
- Makrofager — värdcellen där amastigoten överlever
- Tropikmedicin — endemisk utbredning