Gp120 och gp41

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • De två delarna av HIV:s höljeglykoprotein Env, som bildas genom klyvning av föregångaren gp160 och sitter som en trimer av heterodimerer på virusytan.
  • gp120 = ytdelen som binder receptorerna. gp41 = den transmembrana delen som utför fusionen.

Varför är det viktigt / Mekanism

  • Inträdet sker i tre steg:
    1. gp120 binder CD4 på T-hjälparcellen (eller makrofagen).
    2. Bindningen ger en konformationsändring som exponerar en koreceptorbindande yta → gp120 binder CCR5 eller CXCR4.
    3. Detta frigör gp41, vars fusionspeptid borrar in i värdmembranet och drar samman virus- och cellmembran → fusion och frisättning av kapsiden i cytoplasman.
  • gp120 är kraftigt glykosylerat (“glykanskölden”) och har variabla loopar (V1–V5) som ständigt muterar → svårt för antikroppar att binda konserverade ytor. Detta plus Quasispecies är huvudorsaken till att det inte finns något HIV-vaccin.

Klinisk relevans & Diagnostik

  • Läkemedel riktade mot detta steg: Maraviroc (CCR5-antagonist), fostemsavir (binder gp120), enfuvirtid (gp41-hämmare, injektion), ibalizumab (monoklonal mot CD4).
  • Före maravirocbehandling måste tropismtest göras – medlet fungerar bara om patientens virus är CCR5-troppt.

Tenta-fokus

CCR5-troppa (R5) virus dominerar vid smitta och tidig infektion; skifte till CXCR4-troppa (X4) sent i förloppet är kopplat till snabbare CD4-fall och sjukdomsprogression. Personer som är homozygota för CCR5-Δ32 (ca 1 % av nordeuropéer) är i praktiken resistenta mot sexuell HIV-smitta – vilket också är mekanismen bakom “Berlinpatienten”, där stamcellstransplantation från en Δ32-donator botade HIV.

Klinisk pärla

Neutraliserande antikroppar mot HIV måste rikta sig mot de få konserverade ytor som inte täcks av glykaner – CD4-bindningsstället, MPER på gp41 och V3-loopens bas. Brett neutraliserande antikroppar (bnAbs) mot dessa epitoper är den mest lovande vaccin- och behandlingsstrategin idag.

Kopplingar

Relaterat: HIV, CD4, CCR5, CXCR4, Maraviroc, Antiretroviral behandling, Quasispecies, Antigen variation