Dystrofisk förkalkning

Kurs: MDBI

Typ	Patologisk förkalkning
Nyckelfynd	Kalk i skadad/död vävnad vid normalt serumkalcium
Motsats	Metastatisk (extraossös) förkalkning

Vad är det?

• Inlagring av kalciumsalter i skadad, degenererad eller nekrotisk vävnad trots normal kalcium- och fosfatnivå i blodet.
• Ska skiljas från metastatisk förkalkning, som sker i normal vävnad vid förhöjt serumkalcium (se Extraossös förkalkning).

Mekanism

• Skadade cellmembran och mitokondrier förlorar sin förmåga att hålla ute kalcium → intracellulär och extracellulär kalciumackumulering.
• Nukleation av kalciumfosfatkristaller (hydroxiapatit) på membranfragment och denaturerat protein.

Förekomst och association

• Nekros: nekrosområden, fettnekros (pankreatit), kaseös nekros (tuberkulos).
• Aterosklerotiska plack och gamla tromber.
• Hjärtklaffar: kalcifierande aortastenos, mitralringförkalkning.
• Gamla ärr, döda parasiter, implantat och vissa tumörer.
• Psammomkroppar = lamellär dystrofisk förkalkning (papillär tyreoideacancer, seröst ovarialkarcinom, meningeom).

Klinisk betydelse

• Syns på röntgen/DT och i histologi (basofil, hematoxylin-inbindande) — kan avslöja gammal skada.
• Klaff- och kärlförkalkning har direkt funktionell betydelse (stenos, stelhet).

Tenta-fokus

Dystrofisk = skadad vävnad, normalt Ca; metastatisk = normal vävnad, högt Ca. Psammomkroppar är dystrofisk förkalkning och en känd cytologisk/histologisk ledtråd.

Klinisk pärla

Ser du förkalkning mikroskopiskt med normalt S-Ca → leta efter den underliggande vävnadsskadan (nekros, plack, gammal tromb) snarare än en kalciumrubbning.

Kopplingar

• Förkalkning — övergripande begrepp
• Extraossös förkalkning — metastatiska motsvarigheten
• Aterosklerotisk plack — typisk lokal för dystrofisk förkalkning
• Psammomkropp — lamellär dystrofisk förkalkning
• Mikroförkalkning — radiologisk/mammografisk motsvarighet