Höftfraktur

Kurs: MDBI

TypFraktur i proximala femur (collum eller pertrokantärt)
NyckelfyndFörkortat, utåtroterat ben efter fall hos äldre
Vanligaste orsakLågenergitrauma vid osteoporos
KomplikationImmobilisering, Ventrombos, förhöjd mortalitet

Vad är det?

  • Fraktur i övre delen av lårbenet, indelas i cervikala (collum femoris, intrakapsulära) och trokantära/pertrokantära (extrakapsulära) frakturer.
  • Typisk lågenergiskada hos äldre med osteoporos; hos yngre krävs högenergivåld.
  • Vanlig och allvarlig — förknippas med betydande morbiditet och överdödlighet första året.

Etiologi och riskfaktorer

  • Osteoporos och nedsatt Bentäthet — central riskfaktor.
  • Fallbenägenhet: nedsatt syn, muskelsvaghet, polyfarmaci, ortostatism.
  • Kvinnligt kön, hög ålder, tidigare fraktur, kortisonbehandling (Hyperkortisolism).

Patofysiologi och morfologi

  • Rubbad Benremodellering med obalans mellan osteoblast- och osteoklastaktivitet ger skör benvävnad.
  • Cervikal fraktur kan skada blodförsörjningen till caput femoris → risk för avaskulär nekros och pseudartros.

Symtom

  • Smärta i höft/ljumske, oförmåga att belasta.
  • Kliniskt förkortat och utåtroterat ben vid dislokation.

Diagnostik

Behandling

  • Kirurgi: osteosyntes (spik/skruv) eller höftprotes beroende på frakturtyp.
  • Tidig mobilisering, trombosprofylax, sekundärprevention mot osteoporos.

Prognos

  • Ökad 1-årsmortalitet, särskilt hos sköra äldre; kvarstående funktionsnedsättning vanligt.

Tenta-fokus

Höftfraktur är den kliniskt viktigaste osteoporos-relaterade frakturen. Koppla lågenergitrauma + förkortat/utåtroterat ben hos äldre. Cervikal fraktur → risk för avaskulär caputnekros.

Klinisk pärla

“Fragility fracture” (fraktur vid fall i samma plan) hos person >50 år ska alltid trigga osteoporosutredning och sekundärprevention — annars kommer nästa fraktur.

Kopplingar