Perifer kärlresistens

Kurs: MDBI

TypHemodynamiskt fysiologibegrepp (systemisk kärlresistens, SVR)
NyckelrelationMAP = CO × SVR
Bestäms avFramför allt arteriolernas radie
Regleras avSympatikus, RAAS, endotel (NO/endotelin)

Vad är det?

  • Perifer kärlresistens (systemic vascular resistance, SVR) är det sammanlagda motståndet mot blodflödet i det systemiska kretsloppet.
  • Ingår i grundsambandet medelartärtryck (MAP) ≈ hjärtminutvolym × perifer kärlresistens.

Mekanism

  • Resistensen bestäms huvudsakligen i arteriolerna (“motståndskärlen”).
  • Enligt Poiseuilles lag är resistensen omvänt proportionell mot kärlradien upphöjt till fyra — små ändringar i arteriolradie ger stora förändringar i resistens.

Reglering

  • Neuralt: sympatikus ger vasokonstriktion via α1-receptorer.
  • Humoralt: angiotensin II, katekolaminer och volymexpansion via aldosteron höjer resistensen.
  • Lokalt/endotelialt: kväveoxid (NO) sänker och endotelin höjer kärltonus; lokala metaboliter ger autoreglering.

Klinisk relevans

  • Låg SVR: distributiv chock (septisk, anafylaktisk, neurogen) — varm periferi trots hypotoni.
  • Hög SVR: hypovolem och kardiogen chock (kompensatorisk vasokonstriktion), samt essentiell hypertoni där ökad SVR är den centrala rubbningen.
  • SVR motsvarar vänsterkammarens efterbelastning (afterload).

Tenta-fokus

Kunna MAP = CO × SVR och kunna resonera kring chocktyper: distributiv chock = LÅG perifer kärlresistens (varm), medan hypovolem/kardiogen chock ger HÖG kompensatorisk resistens (kall, blek periferi).

Klinisk pärla

Eftersom resistensen beror på radien upphöjt till fyra räcker en liten vasokonstriktion i arteriolerna för att kraftigt höja blodtrycket — grunden för både hypertoni och för vasopressorbehandling vid chock.

Kopplingar