Perifer kärlresistens
Kurs: MDBI
| Typ | Hemodynamiskt fysiologibegrepp (systemisk kärlresistens, SVR) |
| Nyckelrelation | MAP = CO × SVR |
| Bestäms av | Framför allt arteriolernas radie |
| Regleras av | Sympatikus, RAAS, endotel (NO/endotelin) |
Vad är det?
- Perifer kärlresistens (systemic vascular resistance, SVR) är det sammanlagda motståndet mot blodflödet i det systemiska kretsloppet.
- Ingår i grundsambandet medelartärtryck (MAP) ≈ hjärtminutvolym × perifer kärlresistens.
Mekanism
- Resistensen bestäms huvudsakligen i arteriolerna (“motståndskärlen”).
- Enligt Poiseuilles lag är resistensen omvänt proportionell mot kärlradien upphöjt till fyra — små ändringar i arteriolradie ger stora förändringar i resistens.
Reglering
- Neuralt: sympatikus ger vasokonstriktion via α1-receptorer.
- Humoralt: angiotensin II, katekolaminer och volymexpansion via aldosteron höjer resistensen.
- Lokalt/endotelialt: kväveoxid (NO) sänker och endotelin höjer kärltonus; lokala metaboliter ger autoreglering.
Klinisk relevans
- Låg SVR: distributiv chock (septisk, anafylaktisk, neurogen) — varm periferi trots hypotoni.
- Hög SVR: hypovolem och kardiogen chock (kompensatorisk vasokonstriktion), samt essentiell hypertoni där ökad SVR är den centrala rubbningen.
- SVR motsvarar vänsterkammarens efterbelastning (afterload).
Tenta-fokus
Kunna MAP = CO × SVR och kunna resonera kring chocktyper: distributiv chock = LÅG perifer kärlresistens (varm), medan hypovolem/kardiogen chock ger HÖG kompensatorisk resistens (kall, blek periferi).
Klinisk pärla
Eftersom resistensen beror på radien upphöjt till fyra räcker en liten vasokonstriktion i arteriolerna för att kraftigt höja blodtrycket — grunden för både hypertoni och för vasopressorbehandling vid chock.
Kopplingar
- Cardiac output — den andra faktorn i MAP-ekvationen
- Essentiell hypertoni — kännetecknas av förhöjd SVR
- Hypovolem chock — hög kompensatorisk resistens
- Cirkulationssvikt — SVR central för klassificering av chock
- Sympatikus — huvudsaklig neural reglering