FLAIR
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2
Vad är det?
- FLAIR = FLuid Attenuated Inversion Recovery, en MR-sekvens som i grunden är en T2-viktad bild där signalen från fritt vatten — i praktiken Cerebrospinalvätska — aktivt släcks ut.
- Syftet är att lösa ett specifikt problem: på vanlig T2 är både patologiskt ödem och CSF starkt signalgivande, vilket gör att lesioner nära ventrikelsystemet eller kortikalt mot subaraknoidalrummet försvinner i den ljusa omgivningen.
- Resultatet är den sekvens som i praktiken definierar modern neuroradiologi: mörk CSF, gråaktig hjärnvävnad, och patologi som lyser vitt.
Varför är det viktigt / Mekanism
- Tekniken bygger på inversion recovery: en 180-graderspuls vänder all longitudinell magnetisering. Varje vävnad återhämtar sig sedan med sin egen T1-tid och passerar därmed genom nollpunkten vid olika tidpunkter.
- Man väntar en inversionstid (TI) som är exakt anpassad så att CSF befinner sig i nollpunkten när den bildgivande pulsen ges — cirka 2 000–2 500 ms vid 1,5 T, eftersom CSF har mycket lång T1. CSF ger då ingen signal.
- Övriga vävnader har redan hunnit återhämta en del longitudinell magnetisering och ger signal, som sedan läses ut med lång TE och lång TR — alltså T2-kontrast med selektivt nollställd CSF.
- Samma princip används i STIR, där man i stället väljer en kort TI som nollställer fett — därför är STIR förstahandsval vid skelett- och mjukdelsfrågeställningar och FLAIR vid hjärna.
- Konsekvens att förstå: FLAIR är inte en egen kontrastmekanism utan en T2-bild med vätskesuppression. Allt som ger hög signal på FLAIR gör det för att det innehåller ökad mängd bundet eller extracellulärt vatten.
Klinisk relevans & Diagnostik
- MS: FLAIR är den känsligaste rutinsekvensen för periventrikulära och juxtakortikala plack, som annars maskeras av CSF. Dawsons fingrar syns bäst här. 3D-FLAIR krävs för att bedöma juxtakortikala och kortikala lesioner enligt McDonaldkriterierna.
- Ischemisk Stroke: kombinationen positiv DWI men ännu negativ FLAIR (“DWI-FLAIR mismatch”) talar för att infarkten är yngre än cirka 4,5 timmar. Detta används kliniskt för att kunna trombolysera wake-up stroke där insjuknandetiden är okänd — ett vackert exempel på att en sekvens kan användas som klocka.
- Tumör: peritumoralt ödem och infiltrativ utbredning ses bäst på FLAIR. Vid Glioblastom motsvarar FLAIR-förändringen den icke-kontrastladdande men tumörinfiltrerade zonen, och används därför för att definiera strålfält.
- Subaraknoidalblödning och meningit: normalt mörk CSF som blir ljus på FLAIR är patologiskt — blod, protein, pus eller kontrast i subaraknoidalrummet ger signal. FLAIR är därför känslig för både SAH och meningeal sjukdom.
- Småkärlssjuka: vitsubstansförändringar graderas enligt Fazekas på FLAIR, och FLAIR-hyperintensiteter kring lakunära infarkter är centrala i STRIVE-kriterierna.
- Kända fallgropar: hög signal längs ventrikelkanterna hos äldre är ofta ospecifik; artefakter uppstår vid ojämn CSF-flödesdämpning (särskilt i fjärde ventrikeln och basala cisterner); supplementärt oxygen och nyligen given Gadoliniumkontrast kan ge falsk hyperintens CSF; och FLAIR fungerar dåligt i ryggmärgen där STIR eller T2 föredras.
Klinisk pärla
Om CSF ser ljus ut på en FLAIR-bild ska man alltid fråga varför. Antingen är sekvensen feljusterad, patienten har fått syrgas eller kontrast — eller så finns det blod, protein eller pus i subaraknoidalrummet. Den tredje möjligheten är den som får patienten inlagd.
Tenta-fokus
Kunna förklara att FLAIR är en T2-sekvens där CSF nollställs med en lång inversionstid, och kunna använda DWI-positiv/FLAIR-negativ som markör för infarkt yngre än ~4,5 timmar vid stroke med okänd insjuknandetid.
Kopplingar
- Samma teknik med annan TI: STIR (fettsuppression).
- Används tillsammans med: Diffusionsviktad MR, Gadolinium.
Relaterat: Magnetresonanstomografi, MS, Stroke, Glioblastom, Cerebrospinalvätska, Ödem