Koagulativ nekros

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Vad är det?

• Den vanligaste nekrostypen: vävnaden dör men den grundläggande arkitekturen bevaras i dagar till veckor — man kan fortfarande se konturerna av celler och strukturer, men de är “spöken” utan kärnor.
• Uppstår framför allt vid ischemi i alla organ utom hjärnan, och är därmed morfologin bakom hjärtinfarkt, njurinfarkt, mjältinfarkt och de flesta andra infarkter.
• Makroskopiskt: blekt, fast, kilformat område (kilspetsen mot det ockluderade kärlet, basen mot organets yta) med hyperemisk randzon.

Varför är det viktigt / Mekanism

• Varför bevaras strukturen? Det är hela poängen med namnet:
  • Ischemi ger anaerob glykolys → laktatackumulering → kraftig intracellulär acidos.
  • Sur pH denaturerar inte bara strukturproteiner utan också de lysosomala hydrolaserna — enzymen som annars skulle bryta ner cellen.
  • Proteolysen blockeras därför lokalt, och det som återstår är ett koagulerat, “kokat” proteinskelett. Vävnaden ser ut som ett äggvitekoagel.
  • Nedbrytningen måste istället komma utifrån, via inflytande neutrofiler och makrofager — därför tar det dagar innan strukturen upplöses.
• Kontrasten mot kolliquationsnekros (likvefaktionsnekros) är den viktigaste jämförelsen:
  • I hjärnan dominerar lipider, det finns lite stödjande bindväv, och den rika mikroglia-populationen frisätter kraftiga hydrolaser. Resultatet är snabb upplösning till en vätskefylld kavitet (cystisk encefalomalaci). En hjärninfarkt lämnar ett hål; en hjärtinfarkt lämnar en ärr.
  • Kolliquationsnekros ses också vid bakteriell abscess, där neutrofilernas enzym gör samma sak i vilket organ som helst — pus är kolliquerad vävnad.
• Tidsförlopp vid hjärtinfarkt (klassisk tentakronologi):
  • 0–4 h: inga ljusmikroskopiska förändringar (bara ultrastrukturella).
  • 4–12 h: begynnande koagulativ nekros, ödem, blödning, vågiga fibrer.
  • 12–24 h: hypereosinofila myocyter med kärnförlust (karyolys), begynnande neutrofilinflöde. Kontraktionsband.
  • 1–3 dygn: maximal neutrofilinfiltration, tydlig koagulativ nekros med förlorade kärnor.
  • 3–7 dygn: makrofager tar över och börjar avlägsna döda myocyter → vävnaden är som svagast här → risk för ruptur, papillarmuskelruptur, ventrikelseptumdefekt.
  • 1–2 veckor: granulationsvävnad, neovaskularisering, fibroblaster.

  • 2 månader: tät kollagen ärrvävnad — funktionellt förlorad, elektriskt inaktiv (arytmisubstrat) och mekaniskt svag (risk för aneurysm).

• Mikroskopiska kännetecken: intensivt eosinofil cytoplasma (förlorat RNA binder mindre hematoxylin), förlust av kärnfärgning i tur och ordning som pyknos → karyolys → kärnan borta, bevarade cellkonturer, och en skarp gräns mot vital vävnad.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Biokemiska markörer är den kliniska översättningen av membranskadan: när plasmamembranet brister läcker cellens innehåll ut. Vilket protein man mäter beror bara på vilket organ som drabbats — Troponin vid hjärtinfarkt, transaminaser vid leverskada, kreatinkinas vid muskelskada, laktatdehydrogenas generellt. Det är samma händelse i olika organ.
• Till skillnad från apoptos utlöser nekros inflammation, eftersom cellinnehållet (DAMPs — HMGB1, ATP, mitokondriellt DNA, urat) läcker ut och aktiverar inflammasomen och mönsterigenkänningsreceptorer. Detta förklarar både de systemiska tecknen efter en infarkt (feber, leukocytos, förhöjt CRP) och den efterföljande reperfusionsskadans inflammatoriska komponent.
• Undantaget som testar regeln: torrt gangrän är koagulativ nekros i en extremitet; fuktigt gangrän är koagulativ nekros som sekundärt infekterats och därmed kolliquerats av bakteriella och neutrofila enzym.
• Radiologiskt: en färsk infarkt syns som ödem (FLAIR-hyperintensitet, restriktion på DWI i hjärnan); i övriga organ som ett hypodenst, icke-uppladdande område på DT med kontrast — frånvaro av uppladdning är i sig fyndet, eftersom kärlet är stängt.

Klinisk pärla

Att strukturen bevaras är inte en biologisk kuriositet utan förklaringen till varför en hjärtinfarkt kan läka till en stabil ärr som håller ihop kammaren, medan en hjärninfarkt lämnar ett hålrum utan mekanisk funktion. Skillnaden i nekrostyp bestämmer skillnaden i långtidskonsekvens.

Tenta-fokus

Koagulativ nekros = ischemi i alla organ UTOM hjärnan; kolliquationsnekros = hjärnan + abscess. Mekanismen är acidos som denaturerar de lysosomala enzymen så autolysen blockeras. Kunna infarktkronologin, särskilt att vävnaden är svagast dag 3–7 (makrofagfasen) → rupturrisk, och att ärren är färdig efter ~2 månader.

Kopplingar

Relaterat: Cellskada, Nekros, Ischemi, Hjärtinfarkt, Apoptos, Fettnekros, Gangrän, Troponin, Reperfusionsskada, Inflammation