D178N
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Punktmutation i Prionproteingenen PRNP |
| Förändring | Aspartat → asparagin i kodon 178 |
| Ärftlighet | Autosomalt dominant med hög penetrans |
| Fenotyp avgörs av | Polymorfism i kodon 129 på samma allel (cis) |
| 129M | Fatal familjär insomni (FFI) |
| 129V | Familjär Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (fCJD) |
Vad är det?
- D178N är den klassiska mutationen i PRNP på kromosom 20p13 som illustrerar principen att en och samma mutation kan ge två helt olika sjukdomar beroende på genetisk bakgrund i cis.
- Mutationen destabiliserar den normala cellulära formen PrP^C och underlättar konformationsomvandling till den betaflikrika, proteasresistenta formen PrP^Sc.
- PrP^Sc fungerar som en templat som tvingar ytterligare PrP^C-molekyler att felveckas — en autokatalytisk kedjereaktion utan nukleinsyra, vilket är hela prionhypotesen (Prusiner, Nobelpris 1997).
Kodon 129 avgör fenotypen
| Genotyp i cis | Sjukdom | Debutålder | Överlevnad | Dominerande patologi |
|---|---|---|---|---|
| D178N + 129M | Fatal familjär insomni | 45–55 år | 12–18 mån | Selektiv atrofi av thalamus (mediodorsala och anteriora kärnor) och nedre oliver |
| D178N + 129V | Familjär CJD | 40–50 år | 24–60 mån | Diffus kortikal spongiform degeneration |
- Kodon 129 kodar antingen metionin (M) eller valin (V) och är en normal polymorfism i befolkningen (i Europa cirka 40 % MM, 50 % MV, 10 % VV).
- Homozygoti i kodon 129 (MM eller VV) ökar dessutom generellt risken för sporadisk och förvärvad prionsjukdom — nästan alla fall av variant-CJD har varit 129MM.
- Genotypen på den andra, icke-muterade allelen modulerar sjukdomsförloppet: heterozygoti ger ofta senare debut och längre överlevnad.
Patofysiologi vid FFI
- PrP^Sc ackumuleras selektivt i thalamus, vilket förstör de thalamokortikala kretsar som genererar sömnspindlar och långsam vågsömn.
- Följden är progressiv förlust av sömnarkitektur och förlust av dygnsrytm med bortfall av den nattliga melatonin- och kortisolrytmen.
- Autonom dysreglering uppstår genom skada på det limbiska och autonoma nätverket: sympatikusöveraktivitet med hypertermi, hypertoni, takykardi, svettningar och mios.
- Spongiform degeneration är sparsam eller frånvarande i cortex vid FFI — därför är thalamisk hypometabolism på PET ofta tydligare än strukturella fynd.
Symtom vid Fatal familjär insomni
- Progressiv obehandlingsbar insomni som inte svarar på sedativa; bensodiazepiner och zolpidem försämrar snarare tillståndet.
- Enacted dreams (agerade drömmar) och stupor med enkla motoriska handlingar (oneiric stupor), som att mima påklädning.
- Autonom hyperaktivitet: feber utan infektion, svettningar, hypertoni, takykardi, impotens, mios.
- Motoriska tecken: Ataxi, Myoklonus, dysartri, dysfagi, pyramidala tecken.
- Kognitiv svikt med uppmärksamhets- och minnesstörning; demens kommer sent, till skillnad från vid CJD.
Diagnostik
- Genetisk analys av PRNP med sekvensering av kodon 178 och kodon 129 — bekräftar diagnosen och avgör fenotypen.
- Polysomnografi: förlust av sömnspindlar och K-komplex, kraftigt reducerad total sömntid, ingen normal REM-latens.
- FDG-PET: uttalad thalamisk hypometabolism är det mest karakteristiska bildfyndet.
- MR är ofta normal vid FFI, till skillnad från vid sporadisk CJD där DWI visar kortikala band och pulvinar-tecken.
- Likvor: 14-3-3 och total tau är ofta normala vid FFI. RT-QuIC har lägre sensitivitet vid FFI (cirka 50 %) än vid sporadisk CJD (över 90 %).
- EEG saknar de periodiska skarpa vågkomplex som ses vid sporadisk CJD.
Differentialdiagnoser
- Sporadisk fatal insomni (samma fenotyp utan mutation, kräver 129MM).
- Autoimmun encefalit, särskilt anti-IgLON5-sjukdom och Morvans syndrom med CASPR2-antikroppar — dessa är behandlingsbara och måste uteslutas.
- Svår Delirium tremens, tyreotoxikos, letal katatoni, Limbisk encefalit.
Behandling och genetisk vägledning
- Ingen sjukdomsmodifierande behandling finns. Kinakrin, doxycyklin och flupirtin har alla misslyckats i studier.
- Antisense-oligonukleotider som sänker PrP-uttrycket är under klinisk prövning och utgör det mest lovande spåret.
- Vården är palliativ med symtomlindring; undvik bensodiazepiner.
- Presymtomatisk testning kräver strukturerad genetisk vägledning med psykologiskt stöd, eftersom penetransen är hög och ingen behandling finns.
- Prionsjukdomar är anmälningspliktiga. Särskilda rutiner gäller vid neurokirurgi och obduktion — prioner inaktiveras inte av vanlig autoklavering.
Klinisk pärla
Behandlingsrefraktär insomni med autonom överaktivitet och hereditet för tidig demens ska föra tankarna till FFI. Men uteslut alltid anti-IgLON5 och Morvans syndrom först — de ger nästan identisk bild och går att behandla.
Tenta-fokus
D178N är skolexemplet på hur en polymorfism i cis (kodon 129) avgör fenotypen: 129M ger fatal familjär insomni med thalamusatrofi, 129V ger familjär CJD med kortikal spongios. Detta är den mest tentafrågade genotyp–fenotyp-kopplingen inom prionsjukdomarna.
Kopplingar
- Prionprotein — genprodukten
- Fatal familjär insomni — fenotypen vid 129M
- Creutzfeldt-Jakobs sjukdom — fenotypen vid 129V
- Prionsjukdom — den övergripande sjukdomsgruppen
- Thalamus — den selektivt drabbade strukturen
- Proteinveckning — den underliggande mekanismen