Oral rehydreringslösning

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• ORS (oral rehydration solution) — en balanserad lösning av glukos, natrium, kalium, klorid och citrat som ersätter vätske- och elektrolytförluster vid Diarré och kräkningar.
• Beskrivs ofta som en av 1900-talets viktigaste medicinska framsteg; har räddat tiotals miljoner barn från död i dehydrering.

Fysiologisk grund

• Kärnan är den natrium-glukos-kopplade transportören SGLT1 i tunntarmens borstbräm.
• SGLT1 transporterar en glukosmolekyl tillsammans med två natriumjoner in i enterocyten, driven av natriumgradienten som Na/K-ATPas upprätthåller basolateralt.
• Vatten följer osmotiskt passivt via aquaporiner och paracellulärt.
• Avgörande poäng: SGLT1 fungerar även vid Kolera och andra sekretoriska diarréer, där toxin aktiverar CFTR-medierad kloridsekretion. Absorptionsvägen är alltså intakt även när sekretionen är patologiskt ökad.
• Utan glukos absorberas natrium dåligt — det är kopplingen som gör lösningen verksam.

Sammansättning

• WHO:s reducerat osmolära ORS (sedan 2003): natrium 75 mmol/L, glukos 75 mmol/L, kalium 20 mmol/L, klorid 65 mmol/L, citrat 10 mmol/L. Total osmolalitet 245 mosm/L.
• Den lägre osmolaliteten (tidigare 311) minskar diarrévolym, kräkningar och behovet av intravenös vätska.
• Glukos-natriumkvoten bör vara nära 1:1 — högre glukoskoncentration ger osmotisk diarré och förvärrar tillståndet.
• Citrat korrigerar den metabola acidos som uppstår vid bikarbonatförlust i avföringen.

Indikationer

• Lindrig till måttlig dehydrering vid Gastroenterit hos barn och vuxna, oavsett agens.
• Kolera — ORS ensamt räcker för de flesta fall; svår dehydrering kräver initialt intravenös Ringer-acetat.
• Underhållsbehandling efter initial intravenös rehydrering.
• Vid feber, värmesjukdom och andra tillstånd med ökade förluster.

Praktisk användning

• Bedöm dehydreringsgraden: lindrig (under 5 procent, törst), måttlig (5–10 procent, insjunkna ögon, nedsatt hudturgor, oliguri), svår (över 10 procent, slö, svag puls, kapillär återfyllnad över 3 sekunder).
• Måttlig dehydrering: cirka 75 mL/kg under 4 timmar, ges i små, täta portioner (en tesked var 1–2 minut) — små volymer tolereras även vid kräkningar.
• Fortsatta förluster ersätts med cirka 10 mL/kg per lös avföring.
• Amning och normal kost ska fortsätta parallellt — svält förlänger diarrén och försämrar slemhinneåterhämtningen.
• Zinktillskott 10–20 mg dagligen i 10–14 dagar till barn under 5 år förkortar diarrén och minskar recidiv.

Vanliga fel

• Att ge läsk, sportdryck eller fruktjuice i stället: dessa har för hög glukoshalt och för lågt natriuminnehåll → osmotisk diarré och risk för Hyponatremi.
• Att ge enbart vatten vid stora förluster → hyponatremi.
• Att blanda pulvret i fel volym vatten → hypernatremi vid för koncentrerad lösning.
• Att avbryta födointag “för att vila tarmen”.

När ORS inte räcker

• Svår dehydrering med chock, medvetandepåverkan eller oförmåga att dricka → intravenös Ringer-acetat.
• Ihållande kräkningar trots små portioner — nasogastrisk sond är ett bra alternativ före intravenös infart.
• Paralytisk ileus, uttalad buksmärta eller misstänkt kirurgisk buk.

Klinisk pärla

Vid Kolera kan förlusterna överstiga en liter i timmen. ORS måste då ges i mycket stora volymer, men principen håller: så länge patienten kan svälja och tarmen inte är paralytisk fungerar SGLT1-vägen.

Tenta-fokus

Förstå SGLT1-mekanismen — den är själva förklaringen till varför glukos MÅSTE ingå och varför enbart saltvatten inte fungerar. Kom också ihåg att sportdrycker och läsk är olämpliga på grund av för hög osmolalitet.

Kopplingar

• Kolera — det arketypiska tillståndet där ORS räddar liv
• Diarré — huvudindikationen oavsett etiologi
• Dehydrering — tillståndet som ska bedömas och korrigeras
• Hyponatremi — komplikation vid felaktig vätskeersättning
• Gastroenterit — vanligaste kliniska sammanhanget i Sverige