Bentäthetsmätning

Kurs: MDBI

TypRadiologisk metod för att mäta Bentäthet (osteodensitometri)
StandardmetodDXA (dual energy X-ray absorptiometry)
MätställenLändrygg (L1–L4) och höft (collum femoris/total höft)
UtfallT-score och Z-score

Vad är det?

  • Bentäthetsmätning kvantifierar skelettets mineralinnehåll för att diagnostisera Osteoporos och uppskatta Frakturrisk.
  • Guldstandard är DXA, som mäter areal bentäthet (g/cm²) i ländrygg och höft med låg stråldos.

Princip och utförande

  • Två röntgenstrålar med olika energinivå skickas genom kroppen; mjukvävnad och ben absorberar strålarna olika mycket, vilket gör att benmineralet kan beräknas separat.
  • Undersökningen är snabb, smärtfri och ger låg stråldos (avsevärt lägre än vanlig DT).
  • Kvantitativ DT (QCT) och ultraljud (häl) finns men används mindre för diagnostik.

Indikation och användning

Tolkning och fallgropar

MåttBetydelse
T-scoreAntal standardavvikelser jämfört med frisk ung vuxen; ≤ −2,5 = Osteoporos, −1 till −2,5 = osteopeni
Z-scoreJämförelse med jämnåriga; används hos yngre/premenopausala
  • Falskt hög bentäthet kan ses vid degenerativa förändringar, kotkompressioner, aortaförkalkning och kvarvarande kontrastmedel — värdera alltid bilden, inte bara siffran.
  • T-score används för postmenopausala kvinnor och män ≥50 år; för yngre används Z-score.

Tenta-fokus

T-score ≤ −2,5 = Osteoporos (WHO-kriterium), mätt i ländrygg eller höft med DXA. Osteopeni = T-score −1 till −2,5. Z-score används hos yngre/premenopausala.

Klinisk pärla

Degenerativa förändringar i ländryggen kan falskeligen höja L-ryggens värde hos äldre — då blir höftmätningen mer tillförlitlig.

Kopplingar

  • Bentäthet — storheten som mäts
  • Osteoporos — diagnosen som ställs med hjälp av T-score
  • DXA — den dominerande mättekniken
  • Primär hyperparatyreoidism — skelettpåverkan bedöms bl.a. med bentäthetsmätning
  • Frakturrisk — det metoden ytterst försöker förutsäga