DDT
Kurs: MDBI
| Typ | Organoklor-insekticid (miljögift) |
| Kemi | Diklordifenyltrikloretan; lipofil, mycket persistent |
| Toxicitet | Neurotoxisk, hormonstörande; IARC grupp 2A |
| Klinisk släkting | Mitotan (o,p’-DDD) — adrenolytiskt läkemedel |
Vad är det?
- DDT (diklordifenyltrikloretan) är ett klassiskt organoklor-insekticid, historiskt använt mot malariamyggor och i jordbruk.
- Kraftigt lipofilt och persistent → bioackumulerar i fettväv och biomagnifieras uppåt i näringskedjan.
- Bryts långsamt ned till de likaledes persistenta metaboliterna DDE och DDD.
- Förbjudet i de flesta länder (Sverige på 1970-talet; Stockholmskonventionen), men WHO tillåter begränsad inomhusbesprutning mot malaria.
Toxikologi och hälsoeffekter
- Akut: neurotoxicitet — DDT håller natriumkanaler öppna → tremor, hyperexcitabilitet, kramper.
- Kronisk: hormonstörande (östrogenlik/antiandrogen effekt), misstänkt reproduktions- och utvecklingstoxicitet.
- Cancer: IARC klassar DDT som grupp 2A — “troligen cancerframkallande för människa”.
Klinisk och rättsmedicinsk relevans
- Skolexempel på en persistent organisk miljöförorening (POP) inom toxikologi och miljömedicin.
- Mitotan (o,p’-DDD) är en nära kemisk släkting till DDT-metaboliten DDD; den är selektivt adrenolytisk och används vid binjurebarkscancer och Cushings syndrom — sambandet upptäcktes när DDD gav binjurebarksnekros hos hund.
Tenta-fokus
Klinisk pärla
Att mitotan slår selektivt mot binjurebarken är just varför en DDT-analog blev ett läkemedel mot binjurebarkscancer.
Kopplingar
- Mitotan — adrenolytisk DDT-analog (o,p’-DDD)
- Binjurebarkscancer — indikation för mitotan
- Toxikologi — DDT som miljögift/POP
- Intoxikation — akut organoklorförgiftning
- Endokrin disruptor — hormonstörande effekt