Toxintest

Kurs: MDBI

Typ	Diagnostiskt test i C. difficile-utredning
Påvisar	Toxin A och Toxin B i avföring
Egenskap	Hög specificitet, lägre känslighet (EIA)
Ingår i	Stegvis algoritm med GDH-test och NAAT

Vad är det?

• Toxintest påvisar de sjukdomsframkallande toxinerna Toxin A/Toxin B direkt i avföringen vid misstänkt C. difficile-infektion.
• Till skillnad från GDH-test (som bara visar att bakterien finns) och odling påvisar toxintestet aktiv toxinproduktion — det som korrelerar med sjukdom.

Princip / Utförande

• Vanligast enzymimmunoassay (EIA): antikroppar fångar toxin A/B → snabbt och billigt, men lägre känslighet.
• Cellcytotoxicitetstest: påvisar toxin B:s effekt på cellodling — historisk referensmetod, känsligt men långsamt.
• NAAT mot toxingenen tcdB: påvisar genen (potential), inte fritt toxin.

Indikation / Användning

• Endast på lös/diarré-avföring hos symtomatiska patienter, ofta efter antibiotika.
• Ingår i en stegvis algoritm: GDH (screening) → toxintest (EIA) → PCR vid diskrepans.

Tolkning / Fallgropar

• GDH+ / toxin+ → aktiv C. difficile-infektion.
• GDH+ / toxin− → oklart; verifiera med PCR mot tcdB (kan vara icke-toxinbildande stam eller lågt toxin).
• GDH− / toxin− → infektion i praktiken utesluten.
• Testa aldrig formad avföring eller asymtomatiska patienter → risk att behandla ofarlig kolonisation. En positiv PCR utan symtom = ofta bärarskap.

Tenta-fokus

Toxintest (EIA) = specifikt men mindre känsligt → används i tvåstegsalgoritm: GDH → toxin → PCR vid diskrepans. Toxin+ talar för aktiv sjukdom; enbart PCR+ kan vara bärarskap.

Klinisk pärla

Behandla patienten, inte provsvaret: symtomfri patient med formad avföring ska inte testas. Ett positivt toxintest väger tyngre för sjukdom än en positiv PCR, som bara visar toxingenen.

Kopplingar

• GDH-test — screeningsteget före toxintestet
• Toxin A — ett av toxinerna som påvisas
• Toxin B — huvudmålet, även via PCR (tcdB)
• NAAT — bekräftande PCR vid diskrepant svar
• Clostridioides difficile — organismen som utreds